Gravstenar

Visst får en gravsten vara rosa

Får en gravsten vara rosa? Kyrkans Tidning bjuder i nummer 34/15 in till diskussion i ämnet, med anledning av ett uppmärksammat fall i Karlskoga, där kyrko­gårdsförvaltningen och länsstyrelsen i Dalarna sagt att en rosafärgad sten måste avlägsnas från en gravplats.

Ja, visst kan en gravsten vara rosa – om den står på rätt plats.

De vanligaste typerna av gravplatser är i dag kistgravplats, urngravplats, askgravplats, askgravlund och minneslund.

Kist- och urngravplatser har gravrätt. Det innebär att innehavaren kan välja gravsten och smycka gravplatsen under stor frihet, så länge det exempelvis inte väcker anstöt eller strider mot någon särskild bestämmelse för den platsen. Färg eller material på gravstenen kan inte anses höra till sådant som väcker anstöt. Därför finns inget som hindrar att innehavaren väljer exempelvis rosa färg på stenen.

Askgravplatser har begränsad gravrätt. Här har innehavaren inte lika stor frihet. Kyrkogårdsförvaltningen bestämmer hur graven ska se ut och vilka växter som ska vara där.

Det är en garanti för dem som väljer askgravplats att man vet hur grannarnas gravstenar kommer att se ut och vilka växter som finns där. Minneslundar och askgravlundar saknar gravrätt och här får inga enskilda gravstenar förekomma.

I Karlskoga-fallet handlar det om en sten på en askgravplats med begränsad gravrätt.

Det är inte ovanligt att missuppfattningar uppstår kring vad man får göra på de olika typerna av gravplatser. Det kan också vara förståeligt att sörjande människor inte alla gånger är i stånd att ta till sig all information. Därför brukar rekommendationen vara att så långt möjligt vara tillåtande i bedömningen. Enstaka gånger uppstår dock komplicerade situationer, där kyrkogårdsförvaltning och anhöriga inte förmått mötas, och de situationerna får inte sällan stor uppmärksamhet.

Det finns en bild av Svenska kyrkan som stelbent och byråkratisk i dessa frågor. Den bilden är i mycket en kvarleva från gångna tider och de regler som gällde då. 1991 års lagändring gav gravrättsinnehavaren stor frihet att utsmycka gravplatsen och sedan dess har variationen blivit allt större på våra kyrkogårdar.

Landets kyrkogårdsförvaltningar gör också stora ansträngningar för att gå allmänhetens önskemål till mötes. Det är en utveckling som förtjänar att lyftas fram.

Eva Årbrandt Johansson
Chef för begravnings- och kyrkogårdsenheten på Svenska kyrkans arbets­givarorganisation