Tredje vågens feministteologer berikar

Deltagarna i strömmen om feministteologins utmaningar är i överväldigande majoritet kvinnor. Några få män har hittat till seminariet som förs på engelska och inleds av Christina Grenholm, direktor för teologi och ekumenik i Svenska kyrkan.

- "Det här är inte en dag då man hetsar mellan olika seminarier och försöker få med så mycket som möjligt. Vi har gott om tid!"

Denna känsla av tid i överflöd upphör så snart första talaren, Sarojini Nadar, öppnar munnen. Hon är ansvarig för genus- och religionsprogrammet vid School of Religion and Theology, University of KwaZulu Natal, Sydafrika. I en svindlande fart avhandlar hon den afrikanska feministteologins historia, dess grundvalar och dess gemensamma nämnare med feministisk teologi i väst.

- Det vi delar med väst är den radikala uppfattningen att kvinnor är människor, säger hon. Vi delar misstänksamheten mot utgångspunkten att Gud är man och vi anser inte att teologi kan göras i vakum.

Hon lägger ut texten om hur all tolkning är alltid är ideologisk.

- Feministteologer är öppna med vår ideologi men alla tolkningar är ideologi.

Det som särskiljer den afrikanska feministteologin är den vikt som läggs vid kultur.

Sarojini Nadar menar att den tredje vågens feministteologer, från afrika, sydamerika och asien, inkorporerat nya begrepp i teologin. För afrikaner är kultur centralt, för sydamerikaner klass och för asiater är religionsdialog oundviklig. Därmed, sammanfattar Sarojini Nadar, har den tredje vågens feministteologi berikat teologin.

Den främsta utmaningen för afrikanska feministteologer är, enligt Sarojini Nadar, att hela tiden fördjupa den teologiska diskussionen, som ofta utgår från narrativ teologi med starkt fokus på social rättvisa.

- Och sedan lägger vi stor tonvikt på relationer i det afrikanska samhället, vilket påverkar teologin. Här finns många varningsklockor för feministteologer. Till exempel får vi inte falla i fällan att hela tiden se till samhällets gemensamma bästa. Det är inte alltid det stämmer med kvinnornas bästa. 

Efter första presentationen följer en kort paus, för egen reflektion, så funkar det nämligen i strömmarna på teologifestivalen. inga frågepauser eller så kallade bensträckare. Här är det eftertanken som gäller.

Anna May Say Pa är teolog från Burma. Hon kopplar publiken i ett järngrepp genom att själv gestalta hur böjda de burmesiska kvinnorna varit i årtionden, under religiöst förtryck, kultur, krik och våld.

- Men nu kommer våren, säger hon. En son som föds bringar ära till huset. En dotter, vanära. Ingen kvinna får gå högst upp i pagoden för att be, hon är oren. Men nu är det Burmans vår. Kristna kvinnor i Burma läser bibeln och finner styrka i den. I varje kyrka finns kvinnliga bibelstudiegrupper.

Sex procent av Burmas befolkning är kristna. När Anna May Say Pa formulerar feministteologins utmaningar i landet är dessa skrämmande konkreta. Det handlar om att förmå föräldrar att inte sälja sina döttrar till trafficingindustrin. Den gängse budhismen och kristendomen i landet accepterar båda kvinnors lidanden.