Bra motbilder av egensinniga

Poängen är att egensinne gör journalistik spännande. Särskilt i en tid då webbjournalistiken kräver realtidsrapportering och  tid för analys eller ens en originell publiceringsidé, knappast finns.
En gång bestämde sig Peter Kadhammar, då på Expressen och nu på Aftonbladet, för att bevaka en skräpkorg. Skräpkorgen stod utanför Riksdagen. Tillsammans med fotografen Roger Thuresson skildrade han människor som under hela dagens lopp rotade efter pantburkar i just denna skräpkorg. Resultatet bakom en idé lika briljant som enkel blev en oerhört smart berättelse om vår samtid.

Det kan vara riskabelt att gå sin egen väg. Duktiga DN-journalisten Ulrika By publicerade före helgerna ett söndagsporträtt på finansminister Anders Borg. Texten föreföll okritisk och beundrande, och reportern hängdes personligen ut på nätet med sexistiska och förnedrande påhopp.
I själva verket är det långa porträttet tämligen elakt. Just genom att rada upp förträfflighet på förträfflighet målades porträttet upp av en man med svulstig självbild, må den beskrivningen sedan vara riktig eller ej. Just de formuleringar som förlöjligades på nätet var egentligen intervjuns starkaste. Men greppet var otydligt och domen blev hård.

Sara Gunnarsdotter på Läkartidningen får stå för envisheten som ideal, när hon sent i december skrev en lång och uppmärksammad intervju, nästan tre år efter gripandet,  med den tidigare mordmisstänkta och nu friade så kallade ”barnläkaren” på Astrid Lindgrens barn-sjukhus.
Motbilder är berikande. De drivs ofta fram av de egensinniga.
Inför ett nytt medieår behöver jag påminna mig att de fortfarande finns, de egensinniga, för det ger mig tro på journalistiken.