Nya perspektiv inför döden

Lorden har sedan många år brutit med kyrkan. Nu är frågan vad som gäller inför döden. Ska man eller ska man inte kalla in en präst för att ge honom sista smörjelsen?
Familjegrälet rasar runt dödsbädden. Prästen kommer men får loma av. I sista stund kallas han in igen. När han rör vid lordens panna med fingret lyfter denne långsamt, långsamt handen. Han gör korstecknet.
Det här är det enda exempel jag vet på att en tv-version överträffar boken. Det kan bero på att lord Marchmain spelas av sir Laurence Olivier, en av vår tids största skådespelare.

Jag tänker på lord Marchmain när jag strax före jul ser att Christopher Hitchens har dött. Hitchens var en av de mest artikulerade företrädarna på länge för en ateistisk livshållning. Tro på Gud var för honom liktydigt med feghet, vägran att använda förnuftet och inse att den här världen är den enda vi har. Terrordåden den 11 september blev för Hitchens beviset på att religion är farlig och bör utrotas (den tyske filosofen Jürgen Habermas kom till motsatt slutsats: religionen är en så stark kraft att den inte kan utrotas, vi måste hitta sätt för den att samexistera med demokrati).
Hitchens dog i strupcancer. Processen tog ett antal månader. Han hade alltså tid att mental förbereda sig. I sitt livstestamente säger han att han velat möta döden rakryggad, men att närheten till den fått honom att inse att det är svårt, och öppnat nya perspektiv för honom.

Jag vet inte vad Hitchens menade med ”nya perspektiv”. Men jag tror det vore ett grovt övergrepp att tala om en omvändelse. Vad det nog handlade om, nu som tidigare, var intellektuell hederlighet – också inför det faktum att döden inte är något vi med förnuftet kan ha säker och fullständig kunskap om.

Läkaren och författaren PC Jersild skildrar i boken En levande själ en mänsklig hjärna som lever vidare utan kropp, medveten och med känslor, i näringslösning i ett laboratorium. Dör gör den först när vetenskapens utveckling gjort den obehövlig.
Bokstavligen science fiction, men som reser en rad frågor med etiska bäringar: vad är en människa? vad är medvetenhet? vad är fri vilja?
Och kanske behöver vi både Waugh och Jersild som avstamp för reflektion kring de frågorna. Det gissar jag att litteraturprofessorn Hitchens också skulle ha tyckt.