Röda dagar är röda skynken

Man skulle kunna tro att helgdagar hade tappat sin laddning i vår sekulära tid. Inte alls, röda dagar är röda skynken – och ett hot mot världsekonomin. Det menar några amerikanska nationalekonomer, och kommer med ett piggt förslag: skrota klämdagarna!

Forskarna initierar ett system där alla helgdagar i princip ska infalla på samma veckodag. Julen borde alltid se ut som 2011, då julafton var en lördag. Det blir lite knöligt, och året får bara 364 dagar, men då och då gör man ett uppsamlingsheat och slänger in en extra dag, så att jorden och solen kan samsas. Det blir hoppigare, men billigare. Helgdagar är ju dyra nöjen. Enligt en beräkning från Svenskt näringsliv kostar en röd dag i almanackan mellan fem och tio miljarder kronor i utebliven konsumtion av varor och tjänster.

Idén att radikalt rita om almanackan är inte ny, det är en älsklingtanke från franska revolutionens dagar. Men då var det religionen och söndagarna man ville åt, för att hindra att folket sprang i mässan. Året fick tio månader, veckan tio dagar och man försökte också dela in timmarna enligt decimalsystemet; tio timmar, hundra minuter, hundra sekunder. Det låter logiskt, men slutade i kaos. Efter tretton år gav revolutionärerna upp.  I tjugo-talets Sovjet var det dags igen. Stalins tideräknare var djärvare. Primärt ville man slå mot de religiösa, men här kunde man även vinna i ökad produktivitet åt de hungriga femårsplanerna. Man införde fem-dagarsvecka och femskift. Vilodagarna ströks helt.
 
Det var rationalitetsvinster som hette duga, men inte ens Sovjetunionens mönsterarbetare var några renodlade lastdjur. Lite återhämtning behövde även de. Befolkniningen delades in i fem lag: röda, gula, gröna, rosa och lila laget. De rosa hade aldrig samma ledighet som de gröna, och folket knotade.  En insändare i Pravda klagade djärvt: ”Vad ska vi göra på vår lediga dag om våra fruar är i fabriken, barnen i skolan och inga vänner kan komma och hälsa på? Vad är 'ledighet' om man inte kan dela den med någon?”
  Lenins änka Krupskaja lär visserligen ha tyckt att det var lika bra. Söndagsmiddagar var kontrarevolutionära tillställningar, ansåg hon.  1940 återinförde Stalin den gamla almanackan. Tillfälligt behövde han kyrkans folk i den moraliska mobiliseringen inför Det Stora Fosterländska kriget. Och han behövde samma almanacka som fienden, för att hålla ordning på striderna.

Förslaget att stryka klämdagarna i vår tid bör kunna realiseras 2017, hoppas de amerikanska forskarna. De har ingenting lärt av historien. Intressant. Det är sådana synsätt som ger vetenskap, förnuft och rationalitet dåligt rykte.

 
 

Ulrika Knutson

Kommentera

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS