Vikten av att höra ihop

En av de frågor som både Felicia Feldts bok och andra i genren väcker är vad minne egentligen är – vad minns vi? varför? Hur? Och kan minnen någonsin vara sanna?
Det är en fråga som jag själv brottats med när jag skrivit böcker som, liksom Feldts, Kristian Lundbergs, Karl-Ove Knausgårds med flera, är baserade på mitt eget liv och därför gör anspråk på någon sorts sanning. Om inget annat, så i alla fall min sanning. Hur nära sanningen – det som verkligen hände – kan jag komma i minnet? Att minnas är i någon mening en selektiv process. Vi sorterar. Vi väljer bort. Vi regisserar och flyttar om: för att förstå oss själva och varför vi blev dem vi är.

Alla människor har berättelser om sig själva och sina liv, oavsett om de skriver böcker eller inte. Dom där berättelserna som man återkommer till, från barndomen, första förälskelsen, dråpliga minnen och sorgliga minnen. Dom där berättelserna som man berättar för människor man vill lära känna och som man vill släppa in i sitt liv. När vi berättar om oss själva för andra berättar vi samtidigt om oss själva för oss själva och det är en helt nödvändig aktivitet. Det handlar om att frambesvärja identitet, mening. I berättandet skänker vi oss själva både historia och framtid. Genom att berätta våra liv blir vi till, vi blir någon.

Teologen Don Cupitt skriver att människans liv består av många små berättelser. Sedan finns förstås de andra, de stora berättelserna, också. Berättelserna om mänsklighetens historia, om Gud, om vår gemensamma mening. De är lika viktiga som våra individuella berättelser om oss själva, något som teologen Stanley Hauerwas betonar. Berättandet är nödvändigt i skapandet av en gemensam etik och identitet. Det är i våra gemensamma berättelser som vi blir just vi, vilket inte är mindre viktigt än att vara ett jag. Jag tänker att vi ibland glömmer bort det: vikten av att vara vi, av att höra ihop, av gemenskap. Vikten av att ibland, då och då, glömma bort sig själv och bli en kropp tillsammans med andra, en röst i en kör av röster, en röst som förenas med de andra rösterna, röster som smälter samman till något större än en sångare, till en kör.