Oavsett programkvalitet är det, faktiskt, inte så intressant hur SVT:s omdiskuterade satsning inför bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling förhåller sig till monarkin. Kungahusets popularitet, dess folkliga förankring är relativt osårbar, oavsett hur mycket ”fjäsk” alternativt ”kritisk granskning” som det så kallade medieklimatet anbefaller. Och fjäsknivån i bröllopsbevakningen lär inte överträffa den som råder i samband med större idrottsevenemang, som OS.

Betydligt mer bekymmersamt för SVT är att Det kungliga bröllopet, som startade i SVT i måndags, visar sig vara ett totalt knäfall för Det Jättedyra Bröllopet, inte bara prinsessans. Programledaren Ebba von Sydow lät som om det vore märkligt, att ”vi” i Sverige inte anlitar professionella bröllopsarrangörer, ”trots att det är ett halvtidsjobb att fixa sitt bröllop”.
För att visa hur det kan gå till reste von Sydow till New York, för ett okritiskt, ironibefriat reportage om en ”wedding planner” och en verklighet där ett bröllop får kosta en miljon dollar.

Inte oväntat ansåg bröllopsfixaren att sprättandet av pengar är något alla borde sträva efter, eftersom bröllopsdagen är livets viktigaste dag. Vad betyder det? Att det väsentliga i livet måste kosta vulgärt mycket pengar? Att det viktigaste en ung kvinna kan göra är att gifta sig?
Ja, man kan fråga sig hur SVT tänkte, som till råga på allt sände premiärprogrammet av Det kungliga bröllopet den 8 mars, den internationella kvinnodagen.
Bred public service i all ära, men miljondollarspladdret blev extra svårsmält i kontrast till Rapports inslag strax innan, om allt fler fattiga ensamstående mammor.

Marielouise Samuelsson är journalist.