I det sammanhanget är det uppseendeväckande att Dag Tuvelius för fram påståendet att alla risker för korruption inom biståndet inte kan elimineras, att vi måste acceptera ett visst svinn. Riskerna måste vara rimliga, skriver han.
Men vad är en rimlig risk? Att en procent av biståndspengarna tillåts försvinna ner i fel fickor? Fem procent? Femtio?

Korruption i alla dess former måste bekämpas och det måste vara rimligt att seriöst ompröva sådan verksamhet som enligt biståndsministern själv ”göder korruption”. Ett alternativ är det som vi på Mikrofinanshuset jobbar med. Vi har sett vårt investeringskapital öka dramatiskt och i dag har vi 320 miljoner kronor investerade i en mängd småbanker i låginkomstländer med fokus på Afrika. Genom oss har flera hundra tusen fattiga entreprenörer i låginkomstländer fått möjlighet att låna pengar för att utveckla sina affärsrörelser. Detta är fattigdomsbekämpning utan gåvor. Det är business och inget annat än business.

Jo, kanske något annat: det finns en humanitär grundsyn i det vi gör. Vi tror att det är möjligt att arbeta bort fattigdomen genom att stödja hårt arbetande människor som litar till sin egen förmåga och inte är intresserade av smulor från den rike mannens bord. I solidaritet med fattiga investerar vi i den finansiella sektorn. Vi bygger institutioner som bygger på trovärdighet.
För oss är det otänkbart att acceptera ett visst mått av korruption, eller annan form av svinn. Det skulle äventyra hela vår trovärdighet. Att påstå att vi måste acceptera svinn i biståndet tycker vi är cyniskt, det är detsamma som att säga att det är okej att stjäla. Vi måste ha högre tankar än så om våra samarbetspartner bland de fattiga.

Lars-Olof Hellgren
vd Mikrofinanshuset