Fyra frågor till Tomas Axelson, lektor i religionsvetenskap, Falun som var Svenska kyrkans juryrepresentant som hade att utse bästa kortfilmsmanus. Han var också den som fick formulera prismotiveringen. Priset gick till Jakob Márky som igår torsdag kväll fick ta emot pris för sitt manus "Fuga".
Är du nöjd med valet?
- Ja mycket, absolut mitt val. Det här är en berättelse jag aldrig stött på tidigare. Ett komplext bidrag med många sociala skikt i sig.
Berättelsen handlar om en grupp ungrare som bor i exil här i Sverige som till viss del är aristokratisk och klassmedveten. Historien kretsar kring en ung man, som tvingas att bli pianovirtuos. Mot slutet revolterar han mot gruppen och hela den borgerliga kultur som den representerar. Priset ska ju delas ut i Ingmar Bergmans anda och bland annat finns det här kopplingen till kulturens roll för en människas identitet. Också den om individens kamp för sin egen plats och hennes fundamentala ensamhet, om frågeställningen vem man är i en viss gruppkonstellation.
Andra beröringspunkter med Bergmans skapande är spelet mellan fantasi och verklighet, som åskådare vet man inte alltid vad som är vad. Jakob Markys Fuga ger också en kommentar till den europeiska politikens område där dagens Ungern går i en riktning som är nationalistiskt mörk och potentiellt riskabel.
Var det ett svårt val?
- Ja så svårt att vi fick kalla in en extra person från Film i Gotland som fick lägga en avgörande röst då våra fördelade sig jämnt mellan två manus. Det fanns verkligen många spännande bidrag men detta stack ut från de övriga, tycker jag. Det kom in sammanlagt 65 manus av dessa hade vi i juryn 25 att välja mellan, men ganska snart utkristalliserades fem bidrag som vi diskuterade och valde mellan det sista mötet som varade i mer än sex timmar.
Hur har det varit att sitta med i juryn?
- Spännande och ärofullt. Roligt att få representera Svenska kyrkan och vara dess röst i ett sådant här sammanhang. Det finns ett fint naturligt samarbete mellan Bergmanveckan och Svenska kyrkan som har varit roligt att se, till exempel sker alltid invigningen i Fårö kyrka och det är kyrkoherden som hälsar välkommen till festivalen.
Hur har Bergmanveckan i övrigt varit, tycker du?
- Det har varit en stor förmån att få vara med. Det var jätteintressant att träffa de belgiska bröderna Dardenne och höra deras diskussion kring hur man skildrar gott och ont i film, speciellt då ju deras filmer ofta handlar om människor som rör sig i samhällets utkanter.
Sedan har jag också haft ett annat roligt uppdrag tillsammans med min fru, som är psykolog, att tala in för en grupp unga filmare som samlas till ett läger denna vecka. Där förde vi ett samtal kring en film som bröderna Dardenne valt ut "Nära livet" av Bergman som handlar om tre kvinnor som ligger på en förlossningsklinik. Mycket givande och roligt.
Så här lyder prismotiveringen:
”Ett spännande manus, mycket visuellt och med många bottnar – både psykologiskt och som samhällsskildring. Ett tillstånd, en människa och kanske en nation på gränsen till sammanbrott. En exilens melankoli som ger nya bilder av ett kosmopolitiskt Sverige.”
LÄGG TILL NY KOMMENTAR