Biskopsborg byggd för att imponera

– Det är skrytläge över hela bygget, säger guiden Charlotta Franzén med stolthet i rösten.

Men museet kämpar med ekonomin. Och tidigare i höstas kom ett trist besked. Den dåliga lönsamheten gör att öppettiderna måste minskas och personal ska sägas upp, skrev nt.se. Guiden Charlotta Franzén är minst sagt besviken. Hon hade hoppats på en motsatt åtgärd för att locka fler besökare. Mer reklam. En entré som ropar välkommen. Ty museet får inte tyna bort i tysthet menar hon.

Charlotta Franzén framhåller slottets intressanta historia. De äldsta delarna är från mitten av 1100-talet och byggdes som en biskopsborg. Borgen i sten uppfördes för att imponera på herrarna från Rom som skulle samlas till kyrkomöte 1153 i Linköping.

Kyrkomötet den gången hade flera tunga frågor på sitt bord. Var skulle ärkestiftet ligga? Och var det ok att prästerna var beväpnade? Man lyckades inte enas och den engelske kardinalen Break-spear tog saken i egna händer och utropade Uppsala till ärkestift efter hemkomsten till Rom 1164.

– Biskopsgården var ett riktigt skrytbygge på sin tid, säger Charlotta Franzén. Biskop Gisle ville imponera med ett nybyggt palats i kalksten för att få ärkebiskopsstolen. Bottenvåningen finns fortfarande kvar och det är där jag börjar guidningen.

Vi går över borggården, sneddar förbi ingången till landshövdingens våning och in i det gamla köket. Här finns en imponerande gammal brunn från år 1120, som fortfarande fungerar. Här får besökaren släcka törsten med 9-gradigt vatten hämtat 12,5 meter ner i källan. Bara det värt ett besök.

Vi återvänder till den mysiga lilla museibutiken och fortsätter in till biskop Bengts torn.

Det var i slutet av 1200-talet som det var dags för nästa stora utbyggnad av biskopsgården. Birger Jarls yngste son Bengt Birgersson hade tagit över som biskop. Hans bröder hade byggt sig palats av det nya moderna materialet tegel och Bengt ville hålla samma standard. Han lät uppföra ett fem våningar högt riddartorn. Upp genom tornet slingrade sig Sveriges äldsta tegeltrappa.

Tornets bjälklag av trä åts upp i en brand. Och tegeltrappan revs bitvis vid en ombyggnation på 1800-talet. Men fortfarande finns resterna att beskåda.

Här finns också en del av resultatet från de arkeologiska utgrävningarna i slottets historia.

Vi klättrar högst upp till plan 3. I det stora Vasarummet trampar vi rakt in i en speciell julmiddag. Det är biskop Hans Brask och kung Gustav Vasa som 1523 delar bord. Låt oss gissa att reformationen är samtalsämnet för kvällen.

I Stora salen strax bredvid möter vi slottet i 1600-talets skepnad. Vid den här tiden hade kung Gustav Vasa och hans söner förvandlat biskopsgården till ett renässansslott.

Museet har de arkeologiska fynden att tacka för sin tillkomst. Det var när Fastighetsverket putsade om slottet som arkeologerna fick möjlighet att utforska den gamla biskopsgården. Och när de väl var klara så ivrade landshövding, biskop, domkyrkans vänner med flera för ett museum.

Landshövdingen ville berätta om slottets häftiga historia och biskopen hade länge letat efter en möjlighet att ställa ut de vackra liturgiska kläderna och silvret från katolicismens tid. Sagt och gjort. En insamling startades och man fick ihop en rejäl grundplåt till museet. På 400-årsdagen av Linköpings blodbad i mars år 2000 slogs porten upp. Och årligen har man cirka 6 000 besökare.

I dag finns de kyrkliga godbitarna i Skattkammaren som sig bör. Här får ögat njuta av kyrkliga textilier och vackra silverkalkar från 1300-talet och framåt.