bok

Parakletos
Mohamed Omar
Ruin förlag.

Omar använder klassiska idiom och ankrar djupt i Koranen och Bibeln för att uttrycka vad mystiker överallt i alla tider alltid känt: Total kärlek. Här gestaltas åtrå och samhörighet mellan en människa och Ljusets apostel som överskrider världens gränser samtidigt som den innefattas i allt världsligt. Gränsen mellan Ord och kött utplånas liksom gränsen mellan tid och rum, det är vackert och det är inget för veklingar.
Mystik kräver mod. Frågan är vad de ska kallas, mystikerna som utmanar andra troende genom att sätta gängse regelsystem ur spel för att nå Det Högsta.

Kvinnor har definierats som Guds älskarinnor i erotisk bemärkelse när deras kärlek tagit sig så här intensiva uttryck, så vad är jaget i Omars bok om inte Guds älskare? Eller snarare profeten Muhammeds älskare, för med Parakletos – tröstaren, hjälparen – menas Muhammed, och: ”Min lust står till Mohammed / Honom allen / Han är min lampa som brinner om natten / Om kärleken till Mohammed är en dårskap / Så kalla mig dåre! / Den ljuva vinden blåser från Kazima / Såsom en fläkt av hans ande / Längtan efter min älskade håller mig vaken”.

Vill man göra saker lite extra spännande skulle man absolut kunna kalla denna djärva förälskelse i Mohammed homoerotisk –  om vi nu utgår från att jaget i Parakletos är en man – men jag förstår inte riktigt vad den etiketten skulle tjäna för syfte.
”När jag uppstår ur graven / Ska jag skåda dig framför mig, levande och härlig / … / Då ska jag ropa ut min glädje / Han är min älskade!”
Ja, och i himmelskt läge spelar det ingen roll vad den älskade och den som älskar råkar ha för kön. Allahu Akhbar. Gud är större.
Bilda mig, förresten: Har någon kristen manlig mystiker vågat dikta så här glödhett om Jesus? I så fall vem, var, när?

Maria Küchen