En käftsmäll på den svenska självbilden

Det första ansikte man möter på tygveporna som hänger i taket, är den nutida samiske konstnären Tomas Colbengtson som påminner om den misslyckade tvångsreformationen av hans förfäder.

I ett inre rum står en svensk kanon. En käftsmäll som utan förvarning tränger igenom alla tjocka lager av den svenska självbilden.

Luthereffekten är en av tre tyska nationella reformationsutställningar, men den berättar en internationell berättelse. Det är framför allt en utställning om reformationer, inte enbart Luthers, och vad som uppstått i mötet med andra traditioner och kulturer. Även med kolonialiseringen och maktstrukturer.

Resultatet är en svindlande resa på 3 000 kvadratmeter som tar besökaren över fyra kontinenter mellan megakyrkor med nästan en miljon medlemmar i Korea, protestantismens bidrag till skapandet av den amerikanska nationen som det förlovade landet och protestantismen som en nyckel till en svensk stormakt.

Påminnelsen om hur makt och teologi varit så starkt sammanflätade i Sverige, är naturligtvis obekväm och ska så vara. Det är en nyttig läxa att bli genomlyst genom tyska förstoringsglas. Vi får inte glömma att Nordtyskland också var en del av denna stormakt.

Som svensk hade det förstås varit roligare om besökarna hade kunnat bli lika hänförda som i Tanzanias avdelning med nytagna bildsviter, som då och då ackompanjeras av både blåsorkester och afrikansk kör till trumrytmer. Musiken saknas helt i de tre andra avdelningarna, vilket å ena sidan känns tomt, å andra sidan vilsamt.

Framför allt är det människor och inte föremål som får ta plats. Som besökare dras man in i deras vardag och förstår hur central tron och kyrkan är i deras liv. Det berör. Naturligtvis.

Samtidigt finns det en bitter bismak i något som nästan känns som en exotisering och objektifiering. De unika nytagna bilderna från en exorcism känns väldigt utlämnande och kvar blir bilden av den vilde afrikanen i extas.

Kontrasten till den svenska delen av utställningen kunde inte vara större. Det säger kanske något om dagens maktbalans och hur spåren av kolonialiseringen fortfarande finns kvar.

Synd bara att kuratorerna varit något spännande på spåren utan att riktigt förstå vad man hittat. På en av veporna med nutida protestanter finns författaren Jonas Gardell och ett citat ur hans bok Om Gud. Tyvärr utan att nämna hans och Olle Carlssons nyckelroller i den förnyelserörelse som växte fram i Allhelgonakyrkan i Stockholm. Till och med en ny reformation av kyrkan enligt somliga.

I stället får vi nöja oss med gamla biblar och en och annan katekes.