En ny deckarpräst är född

Publicerad 2010-09-08

I bokhandeln kan man tro att en tiondel av Sveriges befolkning skriver deckare att sluka av de övriga nio tiondelarna. Men det finns gott om kriminalförfattare som inte gjort sig stora namn men som är värda att läsa ändå. Ett par av höstens nyheter har mer eller mindre uppenbara kyrkliga anknytningar.

Karlshamn 1897. Emigrationens segelfartyg har lämat hamnen för gott, och Alice Tegnér har flyttat till Stockholm för att bli hela Sveriges vistant. Men det kan ju hända saker ändå! Till exempel att Oscar II, jubelfesternas furste, kommer på besök och att man hittar ett par döda människor med talet 13 tecknat i pannan med blod och lera. Lägg därtill en klipsk och sjuklig kyrkoherde från Asarum så har vi redan ett utmärkt deckarupplägg.

Det kanske kunde varit nog med att brotten kunnat störa jubelfesten, men boken har en intrigtråd till, en sammansvärjning. Visserligen är det attentatens och anarkisternas epok, men Oscar II var ingen rysk tsar.
   Behållningen av Böljeslag av Johanna Limme och Martin Palmqvist blir stadslivet i Karlshamn och den klurige prästen Eldfeldt. Honom vill jag möta igen i en lite mindre överlastad intrig.

Att som mycket ung erkänna och bli straffad för ett mord man inte begått är utgångspunkten i Mats Ahlstedts Dömd för livet. När den medelålders mannen kommer ut ur fängelset mördas två av de vittnen som en gång tycktes fälla honom. En solfjäder av psykologiska och existentiella frågor löper ut från denna grundsituation.

Detta är en rakare och mer avskalad historia än Böljelek - men också mera begiven på genrens språkliga klichéer. Handlingen tilldrar sig i Marstrand, en annan småstad vid havet, men tiden är nu. Boken är inte så fylld av krumelurer och original som Böljelek. Den har ambitioner att vara trovärdig, och den lyckas ganska gott med sin föresats. Men när förlaget trycker på att författarens far en gång var fängelse-
präst är det kanske en ganska magert betad marknadsföringskrok för att fånga kyrkliga läsare

Magnus Ringgren