Googles sköna nya värld

Om man ska se historiskt på det verkar det alltid vara så att något som börjar likna ett världsimperium lockar små aktörer att gå samman och mobilisera.  Kanske en nödvändig strategi för smådjuren som inte vill bli krossade av den – i och för sig snälla – elefantens tassar. Alexander samlade ihop grekerna och krossade perserna. Romarna och kartagerna hade sina bataljer. Det upplevda hotet från islam enade, för en tid, kristenheten under medeltiden.

Jag läser boken Google-koden av Andreas Ekström och förstår att Googles uttalade, megalomana, mål är att kontrollera all information i världen (även rymden). Alla skrivtecken, i alla upptänkliga kombinationer. Alla ännu inte skrivna dikter, alla ännu inte tänkta tankar… Alla vyer (inklusive alla ännu inte tagna foton) som ett mänskligt eller maskinellt öga kan registrera. Alla ljud, inklusive tal, som mänskliga eller maskinella öron kan fånga in. Allt ska lagras, sorteras och göras sökbart. Om vi ska fortsätta med den vacklande elefantanalogin så suger monstrets snabel in oerhörda mängder data om allting redan nu. En biblisk analogi är Adams uppdrag ”att sätta namn på alla saker” – eller hybrisen hos Babelbyggarna…
En av Googles teoretiker talar om en tredje hjärnhalva åt alla jordens invånare – ett framtida Google (synonymt med internet) som en kollektiv intelligens.

Ekströms bok är, i alla fall för mig, lite av en ögonöppnare. Min hjärna börjar spinna konspirationsteoretiska scenarier på högvarv. Vi är med på raketresan in i framtiden. Man kan inte hoppa av i farten. Att gå tillbaka till världen före Google (eller dess föregångare Fastsearch, Altavista och allt vad de hette) är inte bara opraktiskt utan även, i många fall, omöjligt. Försök, till exempel, söka i en modern bibliotekskatalog utan elektricitet. Det är så dubbelt. Å ena sidan är allt vi gör med datorerna snabbt och billigt och oändligt. Å andra sidan är alla verksamheter så sårbara, så beroende av maskinerna. Vi kan inte ens titta på våra fotografier längre, om strömmen är nere.

Väldigt mycket av det som biblioteken hade ”monopol” på tidigare gör Google i dag mycket bättre och mycket snabbare. Ett biblioteks referensavdelning samlar i dag damm, för bara femton år sedan var den ett nödvändigt redskap för såväl bibliotekarie som för den informationsletande biblioteksanvändaren. Och, som bekant, håller Google även på att ta över själva förmedlingen av böcker, av texter, till människorna. Det är endast en tidsfråga innan Googles maskiner skriver böckerna också.

Redan nu läser Googles maskiner böckerna åt människorna, tänker tankarna åt dem, planerar deras liv, botar dem när de blir sjuka, straffar dem när de begår brott. Snart flyttar de också den genetiska mjukvaran till nya kroppar när de gamla blivit utslitna. Google försöker att planera framtiden. För säkerhets skull bygger Google en ark.

Jan Hoff