På Sätergläntan i Dalarna lärs det gedigna hantverket ut som traderats i generationer, där kunskap om materialet är A och O.  
För hundra år sedan när Svensk Hemslöjd bildades levde vi ännu till stor del i ett självhushållsamhälle. Man tillverkade det man behövde av vad man hade. Av det blev det ofta inte bara påfallande mycket användbara och slitstarka föremål och kläder utan också mycket vackra. Det är egenskaper som många, allt mer börja uppskatta. Men numera måste man söka sig till skolor för att lära sig det som tidigare överfördes i familjen, från generation till generation.

– Egentligen har väl intresset funnits i alla tider även under den värsta slit och slängperioden, men det har ökar märkbart under senare år , säger Monica Hallén, lärare i vävning på skolan när hon visar oss runt i ateljér med städ, hyvelbänkar och varpar.
Tidigare kunde man bara gå terminskurser här men sedan några år tillbaka ges gedigna 1–3 åriga utbildningar i smide, vävning, sömnad, stickning (2-årig) och trä. Skolan har detta år 57 elever varav några så långväga från som Sydkorea och Japan. Svenskt hantverk har ett gott rykte.

När nu Svensk Hemslöjd jubilerar med ett stort antal utställningar runt om i landet är det hantverk från eleverna här som bland annat kommer  att visas – täcken, skåp och dräkter. En välkommen möjlighet då det annars kan vara svårt att nå ut. I början av förra seklet fanns hemslöjdsaffärer i många av de större städerna men nu återstår bara en handfull. Visserligen har nätet och webb blivit ett nytt och effektivt forum  att marknadsföra sig på men räcker inte enbart  som medel att hitta kunder.
– Kyrkan är väl fortfarande en avnämare som gör sitt för att anlita hantverkare, framför allt inom textil, i övrigt tycker jag samhällsinstitutionerna med politiker är dåliga på att stötta oss. Det gäller kultur i allmänheten också, säger Monica Hallén som själv ”hållit på” i mer än 40 år och gör så än i allra högsta grad parallellt med undervisningen.

Även hennes verk tillsammans med goda vännen silversmeden Karin Ferner kommer att vara föremål för utställning under året, bland annat i Uppsala domkyrka. En utställning med elva dopklänningar sydda av gamla tyger med broderier och applikationer av diverse material samt silverföremål, smycken och dekorationer som också fästs på dräkten, livstycke och mössa, som hör till.
– Vi är förväntansfulla och tror att det här året blir en verklig hausse för hemslöjden och ett skyltfönster för oss alla hemslöjdare att synas i, säger Monica Hallén med mycket glädje i rösten.