I den modiga kreatörens verkstad

Karin Ferner säger att hon inte är en super-silversmed. Men hon har bildat en egen genre och på så sätt blivit sin egen lyckas smed.

Det vilar något magiskt över ateljén där Karin Ferner tillbringar en stor del av dygnets timmar. I varje vrå och vart besökaren än vänder blicken, möter den ljuskronor, föremål, fantastiska smycken och kläder som vittnar om hennes humor, lekfullhet och stora kreativitet.

Men det är inte sockrat och insmickrande även om den folkloristiska twisten är påtaglig i alla hennes alster.

Här i ateljén flödar den konstnärliga skaparlusten, en drivkraft som funnits hos henne redan från tidiga år.

– När jag var fyra tänkte jag att jag skulle bli sjuksköterska, men sedan har det alltid varit klart för mig att det skulle vara konstnärligt skapande.

– Jag har aldrig haft någon plan B, säger Karin Ferner och berättar att kreativiteten alltid har uppmuntrats från späda år. Och dessutom finns det att brås på. Mamma var utbildad på Konstfack och jobbade som teckningslärare. Faster var lärare på Konstfack och med detta facit i hand är det lätt att konstatera att uppväxt och miljö påverkar livsval.

– Det finns också ett mod i kreativiteten, att man vågar uttrycka sig och gå sin egen väg.

Att Karin Ferner blev silversmed beror på den sex år äldre systern som gick på Konstfacks textillinje. Det ville också Karin men systern protesterade: varför ska du göra samma sak som jag?

– Hon tyckte att jag kunde hålla på med metall istället. Och så blev det. För det viktigaste för mig var att få uttrycka mig konstnärligt.

– Jag har aldrig varit intresserad av hantverket som sådant. Jag har inte gjort kyrksilver eller bestick och har aldrig gjort det man förväntades göra formmässigt.

Istället skapade hon små rörliga sprattelgubbar i silver, änglar, handväskor, korsetter och andra kvinnliga attribut.

– Jag fick inte vara med på utställningar med Nutida svenskt silver när jag hade gått ut Konstfack 1974. Det jag gjorde var inte traditionellt och dessutom använde jag maskiner, borr och fräs: fy på mig! Det fick man inte göra.

Men sin vana trogen gick hon sin egen väg och gjorde en utställning som blev ett rejält genombrott.

– Jag gjorde det som jag tyckte var fint och intressant, som jag ville visa och som jag kunde stå för.

De kvinnliga attributen adderades med fiaspel i silver eller mässing och små solitärspel. Allt detta har bildat en egen genre och i dag är Karin Ferners smycken eftertraktade och utställningarna välbesökta.

Intresset för folkkonst, dalmålningar och allmoge, löper också som en röd tråd genom hennes liv, uppmuntrat av hennes mamma. Men det var först år 2000 som hon tog med Dalarna in i den egna konsten. Då började hon använda tyger och textilier i kombination med silver.

– Jag hittar det mesta på loppmarknader och går på loppis en gång om dagen. Det är helt otroligt vilken guldgruva det är. Till och med provdockorna är köpta på loppis.

Fakta: Sommarutställning

4 maj ställer Karin Ferner ut på Hemslöjden i Stockholm. Utställningen heter Jag tänker på sommaren och visar bland annat en sommarbrud vars klänning är skapad av fabriksvävda dukar.

Taggar:

Hantverk

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.