Intelligent deckare om etniska spänningar

Grundtemat är invandrare och etniska spänningar. Ett tema som konstigt nog väldigt få
deckarförfattare anammat.
I Roy Jacobsens version finns en multikulturellt sammansatt, och hemlig, utredningsgrupp vid Oslopolisen, med uppgift att bekämpa etnisk kriminalitet. Utredarnas kulturella rötter styr deras reaktioner när en mördad kvinna av pakistanskt ursprung hittas i en container, iförd slöja men med handen avhuggen. Varför tror den muslimske utredaren annars att det måste vara en infödd norrman som gjort det? Varför tror andra utredare tvärtom? Är det fråga om ett hedersmord? Och vem är förresten muslim och inte?

De inre processerna hos huvudpersonerna är hela tiden viktigare än de yttre. Men skrivstilen blir lite väl inåtvänd för att fungera som deckare, ibland är det svårt att hänga med i alla funderingar och reaktioner. Men samtidigt är mystiken, de halvkvädna visorna, en del av bokens lockelse. En halvt förlorad far som mentalt blockerar tankeprocesserna hos huvudpersonen Marion, är ett sådant exempel. En far som måste sökas upp och konfronteras, för att koncentrationen ska återuppstå.
Fler mord inträffar – förstås. Långsamt förstår vi att det rör sig om en seriemördare med insiderformation från polisen.

Den senare delen av fallet beskrivs via en undersökningskommission som förhör poliskommissarien om hur fallet sköttes. Ett kul grepp som ger en övergripande syn på sakernas tillstånd. Det ger också ytterligare tyngd åt det faktum att utredningen pågått i åratal. Att den aldrig tar slut. Som läsare har jag för länge sedan förlorat intresset för alla tekniska detaljer. Intrigen blir till slut inte särskilt trovärdig, men det spelar mindre roll för boken handlar ju om något annat – egentligen.

Annika Ahlefelt