Recension. Här kommer svaren på alla frågor vi alltid velat ställa men aldrig förmått oss till, skriver Göran Tonström om Hédi Frieds nya bok Frågor jag fått om Förintelsen.
Bok. Frågor jag fått om Förintelsen. Hédi Fried. Natur & Kultur
Kan en fråga vara för dum för att ställa? Som journalist har man anledning att fundera över det ibland. Någon beskriver något och man försöker hänga med, men misslyckas kapitalt att förstå. Så vad gör man? Håller masken och låtsas? Eller ställer just den där förlösande frågan som nyss tedde sig så dum, men som nu kan bli nyckeln man behöver?
Hédi Fried kom till Sverige efter kriget som flykting med de vita bussarna. Hon hade upplevt förlusten av båda sina föräldrar och överlevt två koncentrationsläger: Auschwitz och Bergen-Belsen.
I Sverige utbildade hon sig till psykolog, men framför allt har hon varit en oförtröttlig kämpe, ett vittne och en berättare om Förintelsen. Hon har besökt skolor, träffat tusentals barn och ungdomar och berättat om hur hon lyckades med att överleva den värsta fasa som mänskligheten skådat i modern tid.
Därför känns hennes nya bok Frågor jag fått om Förintelsen, som kommer nu lagom till Förintelsens minnesdag den 27 januari, extra viktig och självklar i dessa dagar då ingenting är särskilt självklart längre.
Barn har ofta en förmåga att gå rakt på sak. Där vi vuxna lite pietetsfullt lindar in och skrapar med foten, brakar de unga bara rätt på. Det är därför en bok med ungas frågor känns så rätt och viktig, inte minst för oss äldre. För här kommer svaren på alla frågor vi alltid velat ställa men aldrig förmått oss till.
Varför hatade Hitler judarna? Varför gjorde ni inte motstånd? Vad hjälpte dig att överleva? Hur var det att vara kvinna i lägren? Hur var det att ha mens? Var du rädd för döden? Fanns det snälla SS-soldater?
Ja, ni hör själva! Raka, konkreta frågor, som får raka och konkreta svar av någon som själv vet. Här finns inget som är snårigt och svårt, inget som är inlindat i mjäkighet eller curlande. Ofta är svaren banalt brutala, därför att verkligheten var brutal. All logik och mänsklighet hade upphört att gälla. Det enda som återstod var att överleva ännu en dag, en till och en till. Hur berättar man om det på ett gulligt sätt?
Jag kan inte låta bli att se skrämmande paralleller mellan då och nu. Kanske inte i de våldsamma övergreppen, men i upphävandet av sanning och logik. I den gemensamma överenskommelse vi levt efter som kallas demokrati.
”Vi lever ett lugnt liv, dagarna lunkar på, vi märker inget, förändringen sker steg för steg tills bilden plötsligt står klar och vi undrar: hur har detta kunnat hända?” skriver Hédi Fried.
För att vi ska hålla oss vakna och vaksamma behöver vi kunskap om vår historia. Men också om vår samtid och nutid. En förmåga att avslöja och ifrågasätta dem, som hävdar enkla svar på svåra frågor.
Så bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR