Klimatet har alltid förändrats

Många har också pekat på detta uppenbara samband. Ofta refererat till är författaren Michael Crichtons anförande från 2003, där han kallar miljömedvetenheten för vår tids mest framträdande religion. Enligt den har människan fallit från ett ursprungligt Eden (ett liv i samklang med naturen), efter att ha tagit del av kunskapens frukt (teknikutveckling och industrialism med fossil bränsleförbränning) och är nu i behov av frälsning (kallad ”hållbar utveckling”).

Crichtons iakttagelser äger förstås ingen större akademisk tyngd och ännu ligger fältet fritt för den som vill göra en mer ingående granskning av klimatdebattens teologiska aspekter. Religiösa ledare har som bekant hittills valt en annan väg. I klimatfrågan har de sett en möjlighet att visa att religionen inte bara är en källa till konflikter, utan att den också kan vara en positiv kraft i kampen för jordens överlevnad.
Men jorden är förstås inte hotad – den har överlevt påfrestningar oändligt mycket svårare än de som eventuellt står för dörren. Detta är bara ett av många klargöranden som historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist ger i sin bok Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år – en läsning som borde vara obligatorisk för var och en som intresserar sig för klimatfrågan.

I saklig ton bjuder Fredrik Charpentier Ljungqvist på en lika fascinerande som omvälvande resa genom människans yttre levnadsvillkor under 10 000 år. Ärendet är att visa hur klimatförändringar är något som följt och påverkat mänskligheten så länge den funnits. Varma och kalla perioder har sedan senaste istiden regelbundet avlöst varandra, där varje cykel varat i runt 600 år. Vi är sedan drygt 100 år inne i en period av uppvärmning. Innan dess rådde den så kallade lilla istiden (ca 1300-1900). Perioden dessförinnan är känd som den medeltida värmeperioden (ca 800-1300).
Författaren belyser med illustrativa exempel följderna av klimatets skiftningar. Gränsen för det vi i dag kallar medelhavsklimat har tidvis sträckt sig ända upp till Östersjöns sydkust, tidvis dragits ända nere i Nordafrika. Under vissa tider har olivträden brett ut sig i Tyskland, under andra har det gått att promenera på isen över Bosporen. I klimatförändringarnas spår har kulturer fötts, blomstrat och gått under.
Fredrik Charpentier Ljung-qvist är varken högröstad alarmist eller någon, som det heter, klimatskeptiker som går tillväxt-ideologins ärenden. Ändå lyser en vilja igenom att nyansera dagens debatt. Författaren pekar på komplicerande fakta som att en kraftig uppvärmning ägde rum under 1930- och 1940-talet, då människans utsläpp av växthusgaser ännu var försumbara. Medan en global temperatursänkning skedde under de påföljande två decennierna, då utsläppen hade ökat lavinartat.
Charpentier Ljungqvist avlivar också en del myter, som den att isbjörnarna är utrotningshotade på grund av dagens klimatförändringar. I själva verket är isbjörnarna i dag fyra gånger fler än under det betydligt kallare 1960-talet. Arten har också överlevt tidigare varma klimatperioder, då Arktis legat isfritt under sommaren.

Majoriteten forskare är i dag överens om att människans utsläpp av växthusgaser har en påverkan på klimatet. Men hur stor är den påverkan? Det är för tidigt att säga, enligt Charpentier Ljungqvist. Han redogör för hur antagandena inom forskarvärlden skiftar när det gäller effekterna av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Från det katastrofala 5 graders temperaturhöjning till försumbara 0,3 grader. Författaren lyfter också försiktigtvis fram ny forskning som ifrågasätter delar av de slutsatser som FN:s klimatpanel, IPCC, gjort. Panelen anses inte ha tagit tillräcklig hänsyn till naturliga klimatvariationer.

I en epilog påminner Fredrik Charpentier Ljungqvist om att jorden sedan 5 000 år tillbaka är på väg mot en ny istid. Om några tusen år kommer norra halvklotet åter att ha en flera kilometer tjock glaciärhätta. En process som kommer att kantas av namnlösa katastrofer.
En klen tröst är att det i alla fall inte kommer att vara människans eget fel.

Martin Larsson