Kristna barnböcker diffus genre

Ännu en svensk bok är Jordgubbspojken och himmelspappan av Gunilla Stierngren. Här är ämnet tyngre: saknaden efter en död förälder. Det är en fin skildring både av en nära relation mellan pojke och far och av ett barns sätt att hitta vägar i sitt inre för att hantera en förlust.
Man får utgå från att det är ett medvetet grepp av författaren att utelämna en stor del av den tunga sorgeprocessen, så att det i berättelsen sker ett hopp från den första tiden efter pappans död, till att pojken har reorganiserat sin värld och kan finna både kraft och trygghet hos sin pappa i himlen.

Det här är förstås ingen bok man läser som vilken sagobok som helst. Snarast är den att betrakta som pedagogiskt hjälpmedel. Med boken följer också ett handledningsmaterial för personal i skola och förskola.
För att återknyta till den inledande frågeställningen: vilken funktion fyller kristna barnböcker? Sett till årets utbud är svaret oklart. Man kan argumentera att i en tid då också barn ska lära sig vara expansiva och ta för sig behövs det röster som betonar det ömsesidiga beroendet. Man kan replikera att sådana förvisso finns även i det ”vanliga” barnboksutbudet. Visst vill man kunna säga att kristna barnböcker behövs. Vad man kan hoppas på är att få tydligare hjälp med argumentationen.

Martin Larsson
martin.larsson@kyrkanstidning.se