Kyrkan ingen frizon från judehat

Henrik Bachner är idéhistoriker i Lund. Förra boken hette Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945 och kom som pocket 2004. Även den innehåller mycket som varje svensk bör veta.

I sin senaste bok Judefrågan – Debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige har Henrik Bachner läst svenska texter om judar främst från åren före andra världskriget. Det stora antalet tidningar och andra skrifter har han delat upp i tre delar. Han skiljer mellan konservativ och socialdemokratisk debatt, däremellan analyserar han kristen debatt. Uppdelningen är inte självklar, eftersom det i den tidens Sverige inte fanns klara gränser. Ett stort antal av skribenterna var bekännande kristna, särskilt bland de konservativa. Samtidigt var många präster och biskopar aktiva i press som inte direkt kan räknas till kristna medier.

När det gäller kristet motiverad antisemitism finns det rika källor att ösa ur. Martin Luthers skrift Om judarna och deras lögner från 1543 är som en handbok i kristnas hat mot judar. Inom svensk kristenhet uttrycktes inställningen till judar i närmast vanemässiga formuleringar: ”Juden inom sig” hade man talat om i Sverige åtminstone sedan 1810-talet. Då menade man det lagiska och gärningsfixerade som skulle finnas inom människan. ”Fariséism” var ett annat begrepp som kunde användas i predikningar och själavård för att beteckna självrättfärdighet. Över huvud taget framställdes judendomen som lagens religion i kontrast till kristendomen. Judarna var förhärdade som inte tog emot Kristus. Teologer kunde plocka Jesusord riktade mot skriftlärda och fariséer och flytta dem rakt av till sin egen tid. Två tusen år av judeförföljelser var som bortblåsta.

Den här typen av bok kan läsas utifrån personregistret. Där finns många av 1900-talets kyrkoledare och teologer uppräknade. Flera av dem hävde ur sig judehat i en kombination av kristet arv och samtidens politiska klyschor: Strävan efter renhet tycks ha varit en drivkraft. Några teologer och kyrkoledare framstår som klarsynta och modiga. Sven Silén är redan nämnd. Nathanael Beskow var en annan liksom Missionsförbundets föreståndare Axel Andersson samt kyrkoherden Seth Asklund. Bachner lyfter även fram biskoparna Torsten Bohlin och Torsten Ysander.

Två insikter blir stärkta av att läsa boken. Den första är att alltid vara noggrann när man talar om judar och judendom. Som kristen har man minst sagt en historisk belastning. Den andra insikten är att på 1930-talet reducerades miljoner människor till en ”fråga”. Det märks i texterna att i ”judefrågan” var människorna ansiktslösa. Det var naturligtvis mer rationellt att diskutera ett problem än att se individer. Den faran har inte försvunnit.

Mikael Mogren