Lättläst om den yttersta tomheten

”Finns det ett sätt att leva som får mig att vakna upp innan katastrofen inträffar?” Den frågan ställer sig Robert Eriksson, pastor, musiker och författare i sin tredje bok med titeln Nu är allt vi har.

I boken utgår han från Predikaren och dess inledande premiss: ”Tomhet, idel tomhet … allt är tomhet” och den grundläggande insikten om att allt skall tas ifrån oss. Det är så Eriksson läser ordet tomhet, inte som något som betecknar en frånvaro utan snarare något som är kortvarigt. Allt är kortvarigt, allt skall tas ifrån oss, frågan är bara när.

Till denna tomhet, eller kortvarighet, kopplar också Eriksson en av den moderna psykoanalysens insikter om att det inom varje människa existerar en tomhet, en tomhet som faktiskt är grundläggande för oss som människor. Det uppvaknande som Eriksson frågar efter är insikten om just detta faktum, ett faktum som kanske annars bara en större katastrof kan få oss att vakna upp och inse: att det kortvariga som existerar under solen inte kan fylla tomrummet. Och att det enda vi har är nuet.

Med insikten att nuet är allt vi har kommer också erkännandet av vår brist, av de vi är. Erkännandet av att tomrummet inte kan fyllas av det kortvariga innebär också att vi måste lämna framtiden, de drömmar vi skapat – och historien – genom att sörja det som varit, och se på oss själva som de vi är just nu. Kanske är det också så vi kommer i djupast relation till Gud, menar Eriksson. Han tar hjälp av den kristna historiens mystiker, som Eckhart Tolle och Thomas Merton, för att formulera en gudstro som rör sig bortom det materiella och skapade, det som är kortvarigt, till det eviga och oskapade.

I boken varvas teologi, filosofi och psykoanalys med mindfulness och övningar för hemmabruk. Berättelser från uppväxten i småländska frikyrkor blandas med berättelser från konsertupplevelser med rockens giganter och Bibelns berättelser.

Boken upplevs också därför som något spretig i sitt upplägg och det är många saker som jag önskar att boken gick djupare in i. Exempelvis den inneboende kapitalismkritiken som Erikssons synsätt medför, eller kritiken mot det allt för stora fokuset på livet efter detta som är märkbart i delar av kyrkan. Men man kan också se Nu är allt vi har som en ingång till de här tankarna och ett försök att lyfta in dessa frågor och synsätt i en kristen kontext.

På det stora hela är det en lättläst och samtidigt högst tankeväckande bok som lämnar mer att utforska för läsaren.

Ludvig Lindelöf