Recension
Facklitteratur

Människan i centrum för påvens sociallära

Han är inte bara en karismatisk personlighet. Han är också en djupsinnig teolog och en varmt Jesus-troende. Joseph Ratzinger – påven Benedictus XVI – är ett fenomen i Västerlandets vacklande kristenhet.
Det visar även hans senaste verk, socialencyklikan Kärlek i sanning. En encyklika är en rundskrivelse från påven, som riktar sig till hans biskopar och präster, men också till ”alla människor av god vilja”.

Det är stora områden som här berörs: folkens utveckling, globalisering, marknadsekonomi, fackföreningar, teknik. Är det möjligt att hålla samman så skilda ämnen? Ratzinger gör det genom att se allt utifrån ett bestämt centrum: Människan. Det är människan i hennes helhet han syftar till, människan som ande, själ och kropp. Människan har något som går utöver henne själv, en transcendens. Det är därför hon hela tiden vill växa, utvecklas till att bli vad hon skapats till. Hon har en potential, som inte kan tillfredsställas av konsumtion. Hennes väsen är mer. Hon är skapad till Guds avbild. Det är detta hon längtar att växa upp till.
Allt det som befrämjar denna utveckling finns i den goda utvecklingen. Detta är normen för att bedöma teknik, vetenskap, ekonomi, politik, marknad, utbildning.

Ratzinger ser positivt på globaliseringen, på marknadsekonomin, på tekniken. De har alla del i människans vilja till utveckling och växande. Men för att de ska bli vad de kan bli, behöver de gränser och riktning, och det är just detta som finns i den kristna humanism som bejakar hela människan och hennes transcendens.

Encyklikan har översatts till svenska av Lars Cavallin. Han har inte haft en lätt uppgift. Han har arbetat med en text av en tysk professor, skriven på latin av en man som tänker som Aristoteles och dessutom är påve. Bara titeln är svåröversatt: Kärlek i sanning. Det latinska ordet för kärlek är caritas – den självutgivande, barmhärtiga kärleken. Ordet för sanning är inte mindre svårt – veritas – det bestående, autentiska, äkta. Allra svårast blir det när Cavallin skall översätta esse – som han återger med vara. För att förstå det måste man vara van att tänka filosofiskt. Kanske kunde han gjort det lättare för sig genom att använda ord som ”väsen” eller ”identitet”. Cavallins uppgift har inte varit lätt, men i huvudsak har han lyckats väl.

Genom denna översättning har vi nu på vårt eget språk tillgång till ett viktigt arbete, som kan ge positiv inspiration till politisk, vetenskaplig, social och kyrklig insats. Detta är ett mycket viktigt dokument för en positiv samhällsutveckling.

Christian Braw

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Topplistan

Läsarservice

 

 

Årets fortbildning pågår 9-13 maj och massor av spännande seminarier utlovas. Glöm inte att anmäla dig! ...