Recension
Skönlitteratur
Profet med många ansikten
Romanerna om Jesus är många, men de skönlitterära gestaltningarna av
Muhammeds liv är, förställer jag mig, mycket färre. Det finns ett
svenskt exempel av Torbjörn Säfve, men betydligt mera känd är Salman
Rushdies Satansverserna som väl får illustrera ett av skälen till att
genren är så liten.
Den iransk-holländske författaren Kader Abdolah fick ett internationellt genombrott med Huset vid moskén, en familje-roman mot bakgrund av Irans samtidshistoria. Hans nya bok Sändebudet är en lågmäld och sympatisk berättelse om profetens liv. Dess jagberättare är en sammanslagning av två historiska personer i Muhammeds närhet. När Zayed fullbordat redigeringen av Koranen (och när alla utkast och varianter bränts) tar han sig an biografin.
Han använder egna minnesbilder, och han intervjuar personer som var med. Tillvägagångssättet är mycket modernt. Han söker till exempel upp den grotta där Muhammed fick sina första uppenbarelser och försöker leva sig in i den visionära situationen. Hans krönika blir prövande och skeptisk men ändå välvillig mot sitt föremål.
Profeten får många ansikten genom livet. Han är köpmannen och maken, fosterfadern och grubblaren, profeten och krigsherren. Han är inte gjuten i ett stycke eller infärgad med ideologiska föreställningar. Man bör läsa honom som en romanfigur, inte som en religionsstiftare, och det är litteraturens lagar som har tolkningsföreträde i Kader Abdolahs värld.
Det fanns en gång 365 avgudar i Kaba, Abrahams uråldriga helgedom i Mekka. Runtom fanns kristna, judar och zoroastrer, folk med en enda gud och en bok som berättade om denne gud. Kanske var det så att Muhammed ville höja sitt folk till samma nivå som arabernas grannar. Detta är en av trådarna i väven. Muhammed framstår som en författare som lånar, bearbetar, stjäl, parafraserar, imiterar andra texter. Envar som förmår lyfta bort den religiösa auktoriteten hos Koranens texter ser hur beroende den är av judiska och kristna traditioner. Kader Abdolah – iranier som han är – lägger naturligtvis till likheterna med zoroastrismens heliga skrift Avesta.
Magnus Ringgren
Han använder egna minnesbilder, och han intervjuar personer som var med. Tillvägagångssättet är mycket modernt. Han söker till exempel upp den grotta där Muhammed fick sina första uppenbarelser och försöker leva sig in i den visionära situationen. Hans krönika blir prövande och skeptisk men ändå välvillig mot sitt föremål.
Profeten får många ansikten genom livet. Han är köpmannen och maken, fosterfadern och grubblaren, profeten och krigsherren. Han är inte gjuten i ett stycke eller infärgad med ideologiska föreställningar. Man bör läsa honom som en romanfigur, inte som en religionsstiftare, och det är litteraturens lagar som har tolkningsföreträde i Kader Abdolahs värld.
Det fanns en gång 365 avgudar i Kaba, Abrahams uråldriga helgedom i Mekka. Runtom fanns kristna, judar och zoroastrer, folk med en enda gud och en bok som berättade om denne gud. Kanske var det så att Muhammed ville höja sitt folk till samma nivå som arabernas grannar. Detta är en av trådarna i väven. Muhammed framstår som en författare som lånar, bearbetar, stjäl, parafraserar, imiterar andra texter. Envar som förmår lyfta bort den religiösa auktoriteten hos Koranens texter ser hur beroende den är av judiska och kristna traditioner. Kader Abdolah – iranier som han är – lägger naturligtvis till likheterna med zoroastrismens heliga skrift Avesta.
Magnus Ringgren
Opinion & debatt
Senaste Krönikor
Håll dig uppdaterad
Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
På Twitter
Via RSS
Via RSS
Nyhetsdygnet
Lorem ipsum text
- 21 maj kl 11:09 > Inrikes
- 21 maj kl 10:53 > Inrikes
- 21 maj kl 9:56 > Inrikes
- 18 maj kl 12:25 > Inrikes
- 18 maj kl 11:50 > Inrikes
- 18 maj kl 11:06 > Inrikes
Topplistan
- 15 maj kl 9:55 > Inrikes
- 15 maj kl 9:39 > Inrikes
- 16 maj kl 11:18 > Inrikes
- 16 maj kl 11:09 > Inrikes
- 15 maj kl 9:51 > Utrikes
- 18 maj kl 11:50 > Inrikes


Skriv ut




