Yancey är den evangelikala världens främsta journalist och boken ger en samling reportage från vad han menar är den kristna trons frontlinjer i dag: de kämpande kyrkorna i exempelvis Mellanöstern, Indien, Kina, och från de lidande människorna i, till det yttre, välmående västländer.
I Kuwait överväldigas Yancey av den svåra situation som många av de konverterade muslimerna där befinner sig i. Han möter i Indien några av landets 160 miljoner daliter, den grupp som befinner sig på botten av landets komplicerade hierarki. Trots att de är hinduer saknar de tillgång till templen och många av dem söker sig nu till kristendomen.
I sjabbiga hotellrum som först undersökts på jakt efter avlyssningsutrustning, träffar Yancey företrädare för kyrkan i Kina, en riktig underground-rörelse med uppemot 100 miljoner(!) anhängare. Många av församlingarna träffas i hemmen och myndigheterna saknar vetskap om dem. Yancey förundras över deras engagemang men får också höra om svårigheter att få tag i biblar, och om hur pastorerna ofta lider brist på teologisk utbildning. Många av dem har suttit långa perioder i fängelse.

Deras vittnesbörd blir för Yancey en smärtsam påminnelse om att den västerländska kyrkan, i många fall så stadgad och bekväm, numera (just därför?) befinner sig i kristenhetens periferi. De bibelord som för oss kan verka något abstrakta, om att en Jesu lärjunge måste ta sitt kors, räkna med förföljelse och till och med kanske ”mista sitt liv”, de är för dessa efterföljare alldeles på riktigt. Yanceys inkännande reportage från dessa kämpande kyrkor är angelägen läsning för var och en som är intresserad av vad som händer inom den världsvida kristenheten just nu.
Reseberättelserna blandas med ett antal disparata reportage från hemmafronten. Yancey träffar före detta prostituerade, AA-medlemmar, besöker C S Lewis-sällskapet i Cambridge och återvänder, med viss bävan, till sitt konservativa bibelcollege varifrån han har många bisarra minnen. Dessa kapitel skulle göra sig bättre som artiklar; det är nog snarare förläggarens vilja att producera nya, svällande Yancey-volymer än texternas egen tyngd som är orsak till att de tagits med. Yancey är alltid läsvärd, men det är ju inte säkert att varje bra artikel bör upphöjas till kapitel i en bok.
Alla dessa möten föranleder frågan: vad är det för vits med Gud? Vilken glädje kan människor i andra kulturer, liksom de som har det svårt här hemma, ha av den den kristna tron, för många så intimt förknippad med en västerländsk, välordnad livsstil?

När Yancey på besök i Mellanöstern frågade vad människor kom att tänka på när de hörde ”USA” fick han oftast till svar: välstånd, militär makt och dekadens. Man behöver knappt öppna sitt Nya testamente för att inse att Jesu liv och undervisning motsäger samtliga dessa ideal. Därför borde vi, menar Yancey, visa större intresse för dessa kämpande kyrkor, även om de ligger långt bort. De som tidigare varit mottagare av våra gåvor har nu något väsentligt att lära oss, deras imitatio Dei skulle kunna inspirera vår.

Anna Sophia Bonde