Segt om djur i dagboksform

Dessutom är bilderna ganska trevliga och fungerar som ett komplement till texten. När fågeln beskrivs får den sitt eget porträtt i vattenfärger på nästa sida. Men det blir inte så lite segt att följa hur djurens familjer utökas med inköpta honor och fjuniga kycklingar som inte långt efter födseln fångas in av rävens klor.

Dagboksformen blir enformig i längden, och överhuvudtaget känns boken som för lång. Jag får intrycket av att Barbro Lindgren skrivit boken främst för sin egen del. Vilken målgrupp hon riktar sig till är oklart. Risken finns att yngre barn blir uttråkade eller att språket är för svårt. Boken är också sorglig med tanke på hur många djur som förolyckas.
Annars skulle Dagbok från hönshuset kunna tilltala djurägare som känner igen situationen vår berättare befinner sig i. Stämningen i boken är behaglig och inger en verklighetstrogen känsla hos läsaren.

Klara Häll