Recension
Skönlitteratur

Stenbergs relationskarusell fängslar

Redan i antologin Min mormors historia som utkom förra året började Birgitta Stenberg att berätta om sin mormor Alma, östgötskan som reste upp till norra Sverige som tjugotvåårig folkskollärarinna. <br>
I den lilla norrländska byn lockas hon in i ett ménage à trois med prästfrun och prästen, ett kärleksförhållande som öppnar nya världar, världar som lika snabbt stängs när hon blir gravid och tvingas gifta sig med faderns dräng för att rädda det som räddas kan av familjeäran.

Birgitta Stenbergs nya bok Eldar och is kretsar kring Alma, hennes dotter Ingeborg och dotterdotter Birgitta, och är ytterligare en del i Stenbergs självbiografiska skrivprojekt. Almas historia, om än mer detaljrik här, motsvarar i princip det som berättades i Min mormors historia. Det tunga livet som torparfru på västgötaslätten präglar inte bara henne, utan också dottern Inge­borg, vars status som oäkting givetvis är känd i bygden.

I skildringen av modern visar Stenberg upp en målmedveten kvinna som tidigt drivs av en enda tanke; att komma bort ifrån fattigdomen, styvfadern och det hårda arbetet. Prästparets och Almas undanlagda pengar skickar Ingeborg till handelsskola i Göteborg, där hon en dag träffar Alex som blir hennes älskare och den förste att erbjuda henne en smak av det liv hon har väntat på. All kraft läggs på det egna självförverkligandet; strategisk och smart tillåter hon ingenting att komma i vägen för den hett eftersträvade praktiska och ekonomiska tryggheten.

Stenbergs skildring i tredje person av sin egen plats i det nedåt-
stigande kvinnoledet lyfter fram stora och små händelser i barndomen, med barnets möte med den ofta svårtolkade vuxenvärlden i centrum.
Till skillnad från barnet Birgitta ser läsaren den fulla innebörden av det som skildras, exempelvis när styvmorfadern Frans kyssar och smekningar går över gränsen för det tillåtna, eller när hon hittar modern tillsammans med en annan man.

Eldar och is rymmer, förutom Stenbergs eget berättande, också ett antal andra textinslag. Där finns några av moderns brev till Aimée, den man som var hennes livs stora kärlek, och som i breven framställs som Birgittas far.
Läsaren får också ta del av Aimées dotter Irmas skildring av relationen mellan fadern och Ingeborg, och hur den påverkat henne.
Boken är svår att lägga ifrån sig, mycket för att den fokuserar så obönhörligt på mänskliga relationer och hur dessa formar våra liv och val. Att berättandet ibland går undan i en något för rask takt blir i ljuset av de tre kvinnornas både vitt skilda och likartade liv en mindre invändning.

Paulina Helgeson

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS