Stor efterfrågan på interreligiöst projekt

Samtidigt släpps också boken Tro, hopp och fördom skriven av prästen Maria Kjellsdotter Rydinger och imamen Othman Al Tawalbeh.

Religionsmottagning. Så står det med stora gula bokstäver på en upprullningsbar organge skylt. Mottagning, därför att det bara är att komma. Religion, därför att här pratas det om just religion. Första gången skylten sattes upp var i Fryshusets foajé i Stockholm, bredvid ett bord och några soffor. En anställd hade sjunkit ner med sin laptop i en av sofforna och snart kom nyfikna ungdomar som ville snacka.

Det är Maria Kjellsdotter Rydinger, präst i Sofia församling och projektledare för Fryshusets Tillsammans för Sverige, som i boken Tro, hopp och fördom – religion som resurs i mötet med andra berättar om mottagningen. Idén kom från Sudhagar Raghupathy, hindu, som kände många unga som inte hade hittat något sammanhang där de kunde få svar på sina frågor om religion.

– Normen i samhället i dag är att vi är icke-religiösa, till och med Svenska kyrkan är präglad av att människor inte sätter religionen i första rummet. Men så är det inte för alla. Religionen kan vara en passion och för många unga med minoritets bakgrund är den en stor och viktig del av deras identitet, säger Maria Kjellsdotter Rydinger.

– Genom att lyfta fram religionen, göra den synlig, vill vi signalera att detta också är ett viktigt ämne som vi måste samtala mer om i samhället och i skolan.

Religionsmottagningen är en av flera metoder som används i projektet som startade för tre år sedan på Maria Kjellsdotter Rydingers initiativ. Hon jobbade i Fryskyrkan men började fundera över både kyrkans och sin egen roll.

– Kyrkan har monopol av gammal hävd. Men i Fryshuset är det 40 000 personer som rör sig varje månad med olika bakgrunder. Vi började prata om att vi måste öppna upp och ge plats åt fler religioner.

När projektet drog igång anställdes imamen Othman Al Tawalbeh. Pengarna kom från Sofia församling och en het debatt blossade upp, bland annat i Kyrkans Tidning om kyrkans identitet. Maria Kjellsdotter Rydinger skriver mycket om kritiken i boken.

– För oss var det inte konstigt att han anställdes av kyrkan, vi kan enligt kyrkolagen anställa specialkompetenser till uppdrag i projekt, säger hon.
– Men det svåra för Othman var att det också blev ett hårt tryck från muslimskt håll. Hela projektet missförstods.

Othman Al Tawalbeh har efter flera år klivit av, församlingen finansierar enbart Maria Kjellsdotter Rydingers tjänst.
– Det är stort nog, att kyrkan betalar för mig, säger hon.
Nu är Maria Kjellsdotter Rydinger och de unga vuxna medarbetarna mycket efterfrågade.

– Vi har själva varit överväldiga över vilket behov som finns. Vi gör något som ingen annan har gjort. Jag har aldrig tidigare pratat så mycket om Gud som i det här projektet 

En av de största uppdragsgivarna är skolan. I boken skriver Maria Kjellsdotter Rydinger om ungdomar som berättar om lärare som inte vet särskilt mycket om religion, eller hur de ska bemöta människor som behöver praktisera sin tro i vardagen.

– Religionsundervisningen bygger på fakta men religion är så mycket mer. Därför är det viktigt att få till möten mellan människor. När vi är ute i skolorna har vi med oss ungdomar och som berättar hur det är att växa upp i Sverige och att vara jude, muslim, kristen, humanist, buddist, hindu.

– Vi lever också mycket segregerat i dag, i Stockholm är det så. Vi möts inte. Därför har vi också så många fördomar om varandra.

Maria Kjellsdotter Rydinger berättar om en tjej som sökte upp henne för att få delta i projektets ledarutbildning. Tjejen förklarade att hon bodde på Södermalm i Stockholm, att hon gått i skola där och betraktade sig som vänster och mot rasism.

– Men, sa hon, jag känner ingen med invandrarbakgrund.
– Hon kom till oss för att få träffa dem som hon pratade om men inte med.