Udda pärlor ur bokfloden

Tryckkostnaderna har blivit lägre och många tar chansen att själva låta trycka sina alster. Det gäller inte minst inom den religiösa litteraturen. Bokutgivningen skapar översvämning på kultursidorna, recensionerna får inte rum.
Bland boktravarnas barnböcker kan åtminstone två vara värda en speciell rekommendation.

Sylvia Mård i Bälinge har skrivit och ritat en enkel men fiffig barnbok om fred med titeln Lille Militären. Den handlar om en liten pojke som ger sig ut i världen med den stora hären och alla gevären. Men det visar sig att fienden inte är en elak varg utan en rädd liten pojke, likadan som den lille militären. Rimmen gör berättelsen rolig: ”Lille Militären är mycket glad, av hjälmen gör han ett fågelbad”.

Lisbeth Nilssons barn- och ungdomsbok Resa till år 33 har utgivits i fyra upplagor på svenska förlag samt översatts till sex språk. När det var dags för en femte svensk upplaga fick det bli på eget förlag. Kanske ger omslaget intryck av gammaldags söndagsskoleberättelse vilket innehållet också i god mening kan sägas vara. Ändå är huvudintrycket en spännande och trovärdig skildring av två judiska pojkar som under sina lekar runt om i i Jerusalem får chansen att stöta på Jesus och hans lärjungar. I påskas kom jag på mig själv med att minnas de båda pojkarnas tankar kring Jesu lidande och uppståndelse.

Bipolära diagnoser, som förr kallades mano-depressiva, har börjat synligöras, nu senast genom Lisa Fellinger, sjukskriven undersköterska från Blekinge. I berättelsen Annorlundheter låter hon, med egna upplevelser som grund, berättelseperspektivet skifta mellan den psykiskt sjuka Lena och hennes dotter Sara, som försöker tackla yttringarna av sin mors psykiska obalans. Det blir en trovärdig skildring inte utan humoristiska inslag, allt ägnat åt att förmedla hopp till andra i liknande situation.

Ett annat napp i bokfloden är en liten bok med titeln Du älskar mig, alltså finns jag. Författaren heter Hans-Joachim Eckstein, tämligen okänd i Sverige men knappast i sitt hemland Tyskland där han är verksam som teologiprofessor och evangelisk-luthersk präst. Boken, översatt av Daniel Bengtsson, hör till den ymniga genren uppbyggelselitteratur, men är värd en extra puff genom tonfallet där personlig tro och lättsam självironi förenas i korta prosastycken omväxlande med aforismer: ”Jag skulle vilja lära mig/ att vara glad över solen,/ också när den inte kan ses”.

Sist fiskar jag upp en riktig pärla, en sådan som man önskar att det fanns fler av. En kortroman att långsamt smälta utan pauser, under en tyst kvällsstund. Det är debutanten Catharina Bergsten från Skövde som skapat berättelsen Besinningens sår, om två syskon och deras smärtsamma återförening med sin döende far. Långsamt framskrider handlingen med stöd av knapphändiga scenanvisningar, trovärdiga replikskiften och antydda tillbakablickar. Upplösningen meddelas helt oväntat och framtvingar, på trots mot den strama språkbehandlingen, ett antal tårar i läsarens ögon.

Kerstin Elworth