bok

Tyckandets
tyranni. Om modern svensk intolerans i toleransens namn
Kjell O Lejon
BV-Förlag

Nyligen utkom en bok som grundligt analyserar det offentliga samtalet i vårt land: Tyckandets tyranni. Om modern svensk intolerans i toleransens namn, av Kjell O Lejon, professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet.
Han skriver om dagens kulturjournalistik, men tänker även på en mer generell trend. ”Den innefattar tankar som inkluderar en tydlig måltavla, de traditionellt kristna med socialkonservativ hållning.” Tänkvärt är påståendet att det gamla enhetssamhället iklätt sig nya uttryck. Det är särskilt tre frågor, som utsatts för ”den intoleranta toleransen”: traditionell äktenskapssyn, de ofödda barnens rätt till liv samt relationen kristendom och islam.

Lejon visar med belagda exempel att debattklimatet alltmera gått mot en åsiktslikriktning. Många tiger med vad man anser och ålägger sig självcensur. Risken är därmed att åsiktsfrihet och yttrandefrihet undergrävs. Därför får kritiken av den så kallade toleranta elitens intolerans inte upphöra, hävdar författaren.
De dominerande opinionsbildarna har en sekulär-liberal prägel. Men värden vi anser omistliga, som demokrati och mänskliga rättigheter, har vuxit fram i den judisk-kristna kontexten. Den erbjuder fortfarande den bästa värdegrunden. Lejon behandlar begrepp som sanning och postmodernism. Han skriver om den senare: ”Jag konstruerar […] min egen verklighet, ytterst utifrån helt subjektiva grunder. Inga andra ’sanningar’, andra individers eller samhällets, är bindande för mig. Självcentreringen blir total.” Jesus från Nasaret å sin sida menar att sanningen finns, ”något att förhålla sig till, stångas emot, förneka eller acceptera”.

Spännande är att följa Lejons kyrkohistoriska analys av den svenska modellen. Den fortgående sekulariseringen har en av sina dominerande rötter, menar han, i Socialdemokraternas kyrkostrategi, särskilt från Arthur Engbergs 1930-tal och framåt. Strävan blev ”att förändra kyrkan inifrån genom att politisera dess styrelseskick” och därmed i förlängningen dess teologi. Lejon hävdar att Svenska kyrkans profetiska röst har tystnat. Andan präglas ofta av en lazy monopoly-attityd, för att använda en engelskspråkig sociologisk term.

Den sekulära eliten har, om vi ska tro Lejon, först tagit makten över beslutsfrågorna, därefter över icke-frågorna och slutligen över tanken, det vill säga valet av perspektiv. Uppfattningar hos minoriteter, exempelvis traditionellt kristna, behöver man inte ta hänsyn till. Ett fritt och sunt utbyte av tankar har därmed strypts. ”Detta resulterar i att förslag som för endast ett par decennier sedan tycktes fullständigt omöjliga att acceptera, till exempel i äktenskapsfrågan, nu kan accepteras av en majoritet i de politiska församlingarna i stat och kyrka.”

Högaktuell och brännande är frågan om hållningen till kristendom och islam. Lejons ärende är att granska opinionsbildares förhållningssätt, inte att angripa någon religion. Han menar sig ha funnit att ”många ledande liberala, nyliberala och socialistiska företrädare tycks se kristendomen som ett större hot mot det svenska samhället […] än islam, även i dess extremt islamistiska form, jihadismen.” Författaren efterlyser en dialog i genuint tolerant anda för att komma till rätta med problem, som hänger samman med saken. Hit hör frågor som integrationsprocess och främlingsfientlighet.

Kjell O Lejon och det lilla BV-Förlag har gjort en betydelsefull insats genom att publicera denna bok. Varje läsare får ta ställning till innehållet. Att göra så hör till sund tolerans och är en del av den demokratiska livsluften. Ett första test är om recensioner av boken – som denna – kan passera nålsögat. Det öppna samtalet får inte tystas.

Gunnar Hyltén-Cavallius