Vad ska vi göra med kyrkorna?

BOK
Stora kyrkor och små församlingar
Redaktör Gunnar Granberg
Votum förlag                                                                                                                                           

Vissa kyrkor som används är för stora. Vad ska vi göra med dem? I det flotta bokverket Stora kyrkor och små församlingar diskuteras frågan med Torstuna nyklassicistiska kyrka i Uppland som testkyrka. Teologer, arkitekter och antikvarier samtalar om det och jämför med andra kyrkor i Sverige och Tyskland.

Upplägget är intressant och stimulerande. Uppsala stift ligger bakom. Det har all heder av att det satsat på ett sånt ambitiöst projekt – en tidigare bok heter Gamla kyrkorum i en ny tid (Libris 2003).
Växjö stift med Peter Bexell drev för några år sen ett annat mycket ambitiöst kyrkorumsprojekt, som redovisades i Kyrkorummet – kulturarv och gudstjänst (Artos 2008). De tre böckerna tar på ett utmärkt sätt upp många och svåra frågor.
Redaktören Gunnar Granberg förmedlar en kyrkobyggnadsteologi av klassiskt märke, som kräver stor respekt för rummets religiösa integritet och värden. Såna framställningar behövs. Det framgick häromsistens av en understreckare när ett par arkitekter skrev om den nyss avlidne Carl Nyrén, (SvD 111120). Där skrev de att det protestantiska kyrkorummet inte är mer än en ”föreläsningssal”.
Hur kan arkitekter skriva så oinformerat? Som väl är har projektets arkitekter en mer nyanserad bild av saken.                                                                                 

KG Hammar och Magnus Myrberg skriver också väsentligt om kyrkorummets teologi. Hammar hävdar att kyrkorummet ska rymma allt, men samtidigt rymma ”den Andre” och därmed kunna förvandla människor till tjänst i världen, medan de samtidigt ser fram emot den dag, då Gud blir ”allt i alla”.
En mycket god teologi.
Nästa steg vore att konkretisera hur denna teologi kan förkroppsligas i arkitektur och konst. Ett stimulerande grepp är att låta de tre antikvarierna bedöma arkitekternas 12 olika förslag. Att redogöra för detta skulle föra för långt.
Dock kan konstateras att trots att de förstås värnar om Torstunas nyklassicistiska karaktär, är de öppna för förändringar. De bekräftar således indirekt att det är en myt att det råder krig mellan antikvariernas krav på bevarande och kyrkans krav på förnyelse av kyrkorummen.

Ett nästa steg vore att låta teologer bedöma förslagen. Hur fungerar det när ett kyrkorum som formats av en tro och liturgi brukas för en annan tro och liturgi? Vilka religiösa värden förloras, när en nyklassicistisk kyrka som Torstuna förändras på olika sätt - och vilka vinns?
Arbetet med kyrkorummen är mycket grannlaga. Det bör därför vara ett nära samverkansprojekt mellan teologer, arkitekter och antikvarier. Det visar ånyo denna bok.

Men är det inte märkligt att det är ett par stift som tar ansvar för analysen och diskussionen av de stora kyrkobyggnadsfrågorna och inte nationell nivå? Kyrkobyggnaderna är en av kyrkans största rättvisefrågor. Det är fullständigt orimligt att vissa, fattiga pastorat ska behöva ta ekonomiskt ansvar för många kyrkor, medan andra rika pastorat bara behöver ta ansvar för en. Den etablerade utjämningen är otillräcklig.
Vi får därför hoppas att strukturutredningens förslag att stiften ska ta ekonomiskt ansvar för kyrkorna går igenom.