Wikström fikar och funderar

BOK. Trots avsaknaden av teologiska reflektioner är Owe Wikströms nya bok Från ett cafébord i Paris full av berättarglädje, och författaren närmar sig frågor om mening, lycka och glädje som gav recensenten Lars B Stenström trygghet och stimulans.

Otaliga böcker avhandlar ämnen som mening, lycka och glädje. Owe Wikström bidrar till utbudet genom sin nya bok Från ett cafébord i Paris. Underrubriken avslöjar att här handlar det om vänskap, tristess och samtalets nyanser.

Paris ges rollen som fond och historisk klangbotten. Därifrån har författaren ungdomsminnen. 1968 var han där och bohemeriet börjar övergå till politisk aktivism. Staden har dessutom varit korsväg för otaliga författare och konstnärer. Owe Wikström hinner denna gång knappt landa i Paris och ta metron in till centrum innan han hamnar på ett café i ett gathörn. Där finns många tillfällen att begrunda livet i samtal med tillfälliga bekanta och genom att iaktta trafik och människor. Det berättas med språklig glädje som placerar läsaren i samma gathörn, vid samma bord.

Redan i förordet slås den något vemodiga tonen an när Wikström noterar att få talar om det underliga i att vi vistas på tidens smala näs, om detta att livet är ”engångligt”, att vi är utkastade i livet. Att allvaret ligger nära understryks av perspektivförskjutningen mellan nu och då, mellan den irrande studenten och dagens ärrade akademiker som vill foga samman fragment till en helhet. Brottningen med de existentiella frågorna djupnar när han skönjer ett slut.

Att Owe Wikström är professor emeritus och van föreläsare blir tydligt. Han lånar och kommenterar friskt andra som skrivit mycket och klokt om vänskap. Särskilt Francesco Alberoni liksom filosofen Seneca ges stort utrymme. Det personliga anslaget tonas ned och ämnet träder i förgrunden vilket möjligen hjälper Wikström att destillera fram lödiga sidor av vänskap.

Vänskapen framställs som oberoende av tidens flykt. Den fortsätter utan hack och skarvar även om veckor och månader gått sedan man sågs senast. Därför frågar vänner sällan varandra vad man gjort sedan sist utan vill i stället veta hur man har det, skriver Wikström. Framställningen blir smått idealiserande. Särskilt som frågor om vänner som förloras och rent av blir ovänner inte alls finns med.

Märkligt nog saknas genomgående teologiska reflektioner när professorn i religionspsykologi skriver en bok om vänskap. Nog kunde frågan om ovännen, om det onda, lyfts fram. Eller detta att Jesus kallar sina lärjungar för vänner, vilket antyder en närhet som inte är hierarkisk utan har med jämställdhet att göra. Möjligen kunde den relationsförändringen peka mot att det finns något sakramentalt i vänskap.

Det blåa vemodet, tristessen och ledan får också sin plats i Wikströms bok. Han skriver om en nedstämdhet som inte har med depression att göra utan med att man sakligt ser livets bräcklighet i vitögat. Då gäller det att finna en livshållning som bär inför påfrestningar, lidande och död, betonar han. Förmodligen kan vänskapen ge sitt bidrag till att möta denna tomhet, även om den inte leder till att man i sina samtal finner lösningar och svar. Att i Owe Wikströms sällskap närma sig dessa frågor var både tryggt och stimulerande.

Lars B Stenström

Taggar:

Litteratur

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.