Kritiken har inte låtit vänta på sig. Men DO hävdar att kritikerna inte förstått juridiken och att man måste acceptera olika respektfulla sätt att hälsa. Fast det många förstår är att det inte är uttryck för respekt att vägra finna sig i gängse sätt att hälsa. Och i religionernas värld är det inte uttryck för respekt att män inte får röra vid kvinnor, utan för ett könssegregerat tänkande. Det är nog DO som inte förstår.

När det gäller kyrkan har samhället varit glasklart: män ska samarbeta med kvinnor. Att ta sin kvinnliga chef i handen är liksom steg ett. Att inte skaka hand med eller att vägra samarbeta med kvinnor är diskriminering av kvinnor.  Så vad är skillnaden mellan den muslimske mannen och en kvinnoprästmotståndare? Varför får den ene vägra av religiösa skäl och inte den andre?

DO sa i en intervju att det inte skulle ha blivit några problem för mannen på arbetsplatsen, då han skulle arbetat som svarvare och inte behöva träffa på några kvinnor (finns det inte kvinnor som svarvar?). Men är det inte precis sådant vi strävat efter att komma bort ifrån i samhället och inte minst i kyrkan? Ingen väjningsrätt, utan samarbete.

Religionsfrihet har blivit ett slaskargument för allsköns beteenden och uppfattningar. Men religionsfrihet innebär inte enbart rätt till religion, utan också frihet från religion. Vi ska helt enkelt slippa att få människors religiösa manifestationer inpå oss. Allt enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Men DO Katri Linna kommer nu att få mycket att göra. Jag väntar på anmälningar från läkare som av religiösa skäl inte kan utföra blodtransfusioner, från butiksanställda ateister som anser sig diskriminerade av att höra julsånger under julhandeln, från de som kräver att få ha sin av religiösa skäl valda klädedräkt på arbetsplatsen (hygien får komma i andra hand), exempelvis tandläkare i burka, från studenter som ser homosexualitet som en styggelse och vägrar att ha homosexuella lärare eller ta dem i handen.

Själv tänkte jag anmäla, och åberopa friheten från religion, att jag vill slippa möta heltäckta kvinnor i det offentliga rummet. Jag ska haka på med att jag känner mig kränkt som kvinna av det. Någon av diskrimineringslagarna borde ju vara tillämplig.

ANNIKA BORG är teol dr i tros- och livsåskådnings­vetenskap, präst i Svenska kyrkan.