Om två människor av samma kön älskar varandra – därför att Vår herre skapat dem för denna form av kärlek – varför skulle inte deras löfte om trohet kunna stadfästas inför Gud som ett redligt äkta förbund?
Ett egendomligt argument i debatten går ut på att äktenskapet mellan man och kvinna skulle hotas eller devalveras om man också gav den homosexuella minoriteten möjlighet att gifta sig. Ett annat handlar om att äktenskapet per definition inkluderar biologisk reproduktion. I så fall har min hustru och jag inget äktenskap. Vi har adopterat våra barn när de var i späd ålder.

Ett tredje skäl är att ungarna för sin trygghet behöver både pappa och mamma. Men verkligheten ser annorlunda ut. Många barn och ungdomar lever med bara ena föräldern. Andra känner otrygghet i den vanliga kärnfamiljen, även om den utåt uppvisar en harmonisk fasad. Om då människor av samma kön vill ta till sig andras biologiska barn som sina egna och ge dem en trygg, kärleksfull uppväxt – varför skulle de inte få göra det inom ramen för ett äktenskap? Varför ska samhället, vi andra, förmena dem att göra det vi själva upplever som en mänsklig rättighet?

På ett icke-religiöst plan borde principen om alla människors lika värde duga gott som argument för att öppna äktenskapet för homosexuella.
Som kristen tycker jag att det argumentet får sin förstärkning av Jesu sätt att se på tillvaron. Han kallar oss till efterföljelse, att gå korsets väg. Men det är inte en väg till lärosatser – utan till ett liv i gränsöverskridande kärlek. Att bli kristen är inte att bli religiös, utan sann människa, som Gud tänkt oss. En människa som bejakar skapelsens gudagivna mångfald, som inte stänger in kärleken i människoskapade system och regelverk.
Ingen vet förstås vad Jesus skulle ha sagt i
dagens äktenskapsdebatt. Men man kan ana.

STEFAN EDMAN är biolog och författare