– Det här med att låna ut pengar till folk utan säkerhet är egentligen inte så nytt, det har funnits sedan människor började handla med varandra. Det som man i dag kallar den reala ekonomin, sade Tomas Brytting, ekonom och forskningsledare vid Ersta Sköndal högskola.

Som styrelsemedlem i Kyrkornas U-fond, som sedan 1990 investerar i mikrofinanslösningar, är Brytting part i målet. Fonden är en av de organisationer som ingår i Mikrofinanshuset, arrangören av torsdagens seminarium.

Behöver inte göra om misstag
Temat för dagen var mikrofinans och miljö, och Mikrofinanshusets vd, Lars-Olof Hellgren, försökte vid flera tillfällen provocera deltagarna.

– Varför ska de fattiga ta ansvar för miljön?, undrade han, och fick en fråga i retur av Brytting:

– Varför ska de göra samma misstag som vi?

Kan förenas med miljöhänsyn
Också de båda övriga inbjudna — Wagane Diouf, vd för den i Sydafrika baserade Africap Microfinance Investment och Ingrid Munro, grundare av Kenyas största mikrofinansorganisation, Jamii Bora — avvisade motsättningen.

– Idén om att vinst inte skulle gå ihop med miljöhänsyn är fel, slog Diouf fast.

Bostadsområde utan myndigheter
Och Ingrid Munro, på sextio- och sjuttiotalet verksam med bostadspolitik i det svenska regeringskansliet, redogjorde för hur hennes verksamhet i Kenya, med miljövänlig teknik har åstadkommit ett nytt bostadsområde:

– Med hjälp av mikronfinanser har vi byggt ett område för människor som nyligen levde i slummen. Med biologisk avloppsrening, sophantering och elektricitet från solpaneler. Det har skett helt utan hjälp från myndigheter och det har dessutom åstadkommit ett livskraftigt affärsliv.

Tom Hansson 08-462 28 32
tom.hansson@kyrkanstidning.se

Mikrofinanshusets webbplats

Kyrkornas U-fond