Diakoner har en svår uppgift att bestämma vilka som ska få del av församlingens fondmedel och kollektpengar. Allt fler församlingar väljer nu att ställa upp tydligare riktlinjer för att diakonerna ska ha något att hålla sig till. I Angereds församling i Göteborg har man valt att i stort sett aldrig dela ut pengar.
Det varierar naturligtvis stort hur mycket pengar landets församlingar har att röra sig med. En del rika äldre församlingar har stora fonder som mindre bemedlade kan söka pengar ur. Samtidigt har andra församlingar inga egna fonder att röra sig med men avsätter kollekt-pengar till personer med knappa resurser.

Men oavsett tillgången på ekonomiska medel uttrycker de diakoner som Kyrkans Tidning talat  med frustration över uppgiften att bestämma vem som ska få pengar och hur mycket.
Besluten blir fattade på alltför lösa grunder och känns subjektiva. Det känns inte rätt att en enskild diakon ”på stående fot” ska besluta vem och hur mycket pengar en viss person ska få, säger till exempel en av diakonerna. Ett annat problem är att det känns otillfredsställande för de församlingar som bara kan fördela mindre summor. Det löser inte en persons ekonomiska
situation på sikt.

Många diakoner återkommer också till att relationen diakon-konfident blir ojämlik av pengahant-
ringen. Samtalen om till exempel missbruksproblem eller andra svårigheter i livet försvåras när diakonen samtidigt ska fatta beslut om personen ska få pengar eller matrekvisitioner.
– Det här en svår fråga för de flesta diakoner som sysslar med det här men tas bara upp i förbifarten under utbildningen. Mån-ga blir förvånade när de börjar arbeta över att samtalen med människor som söker pengar upptar så mycket av ens tid. Det säger Gunnel Claesson, diakon i Angereds församling, Göteborg. Här har man numera väldigt tydliga riktlinjer vilket innebär att man är ytterst restriktiv med att dela ut pengar.

Undantaget är bland andra flyktingar som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, men där myndigheterna kan komma att ändra sitt beslut.
Men även i dessa fall har församlingen regler för hur länge man ger pengar och när avstämning ska ske. Församlingen har dock inga egna fondmedel att fördela.
Daniel Castor, diakon i Östads församling i Lerums kommun, är en av dem som brottas med arbetsuppgiften att fördela pengar. Han håller tillsammans med en grannförsamling på att utarbeta riktlinjer för fördelning av pengar. För två år sedan som nybakad diakon ringde han runt till ett tiotal församlingar för att få vägledning. Det var då bara en församling av dessa som hade en uttalad policy.
– Det skulle vara bra om det fanns något skrivet på riks- eller stiftsnivå. Jag förstår att man inte kan ge några detaljer, men några principiella ståndpunkter och hur man kan närma sig uppgiften vore ändå bra att ha.
Själv tycker han att hållningen att kyrkan ska fördela pengar bara i undantagsfall och vid enstaka gånger är en rimlig hållning. Risken är annars att kyrkan övertar samhällets försörjningsansvar.

Gunnel Claesson ser flera nackdelar med att församlingarna har pengar att fördela, även om det naturligtvis finns ömmande fall. Finns det pengar att söka hamnar mycket av fokus på just pengarna vilket försvårar samtal om annan problematik. Relationen mellan diakonen och konfidenten blir dessutom inte jämlik, diakonen har makten att fördela pengar, den andre reduceras till mottagare.

– Diakonen får kanske en snabb tillfredsställelse och får känna sig snäll när han eller hon ger pengar. Men vi måste fråga oss om kyrkan på det här sättet bidrar till att människor blir stärkta och får en god självbild eller om vi i stället bidrar till en känsla av misslyckande och ökat beroende.
Till skillnad från socialtjänstens handläggare har inte diakonerna socialtjänstlagen eller fas-ta rutiner att hålla sig till.
– Risken är att vi blir en slags socialtjänst, men av B-sort.
För att göra en rättvisare avvägning vilka konfidenter som är i störst behov av pengar har hon ibland begärt in uppgifter om en persons ekonomi, inkomster och utgiftsposter.
– Men då blir kyrkan en slags myndighet, å andra sidan vad grundar vi våra beslut på annars? frågar hon sig.

Angereds församling stöder i dag personer med knappa ekonomiska resurser i sin verksamhet Café Marta som bygger på självhjälp. Kyrkans personal ger råd om hur man kan söka fonder.
Lundby församling, också i Göteborgs stift, kommer till årsskiftet att lägga över fördelningen av församlingens fondmedel på Rådgivningsbyrån inom Göteborgs kyrkliga Stadsmission. Byrån har lång erfarenhet av att ta ställning till ansökningar om pengar och ge ekonomisk rådgivning.

Arbetsmodellen övertar man från Brämargårdens församling som tillsammans med Biskopsgårdens församling kommer att slås ihop med Lundby församling.
– Det ska inte vara den enskilda diakonen som avgör om en familj får pengar eller inte, påpekar Ing-Marie Gustavsson, diakon och distriktschef.
Hon är en av dem som framhåller att risken för att diakoner ska hotas ökar väsentligt om de hanterar pengar.
Enligt en rapport som Saco presenterade förra året tillhör dia-koner och präster yrkesgrupper som i hög grad råkar ut för våld i tjänsten.

Yashmin Singh
08-462 28 45
yashmin.singh@kyrkanstidning.se