Nu när kyrkan ska besluta om de ska viga samkönade par spelar det förstås roll vilka som sitter i kyrkomötet, fortsätter han.
Lars Ohly själv röstar däremot inte i kyrkovalet. Han är inte medlem i Svenska kyrkan, och mot många kyrkrelaterade frågor värjer han sig. Anser det vore förmätet av honom, icke-medlemmen, att tycka för mycket.
– Jag har synpunkter på fackliga val i Seko, för där är jag med, och i Vänsterpartiet, och i samhället i stort när vi har demokratiska val. Men kyrkovalen, dem lämnar jag till kyrkans medlemmar. 
Däremot får kyrkan gärna tycka i samhällsfrågor. Han tycker bara det är bra med en kyrka vars medlemmar faktiskt tycker det är viktigt engagera sig.

– Och historiskt sett är detta ingenting nytt. Kyrkan har varit en institution som ofta lagt sig i samhällets beslut, framför allt i värdefrågor.
– KG Hammar drev också kyrkan i den riktningen. Som icke-medlem ska jag inte lägga mig i det, men jag tycker det är bra. Till exempel att representanter för Svenska kyrkan kommer hit tillsammans med representanter för biståndsorganisationer och säger att det är oerhört viktigt att vi behåller enprocentsmålet.
– Jag har också varit med och demonstrerat flera gånger tillsammans med Svenska kyrkan. Vid Jubel 2000-kampanjen till exempel.
– Och våra medlemmar får gärna vara med kyrkomötet. Vi gör ingen skillnad mellan dem som är ateister och dem som är övertygade troende. Vi är ett politiskt parti.
– Men i kyrkan anser vi att man ska inte välja kandidater efter partipolitik utan efter vilka kvalifikationer man har. Därför har vi samlat den vänster vi vet finns inom Svenska kyrkan i Visk, Vänsterpartister i Svenska kyrkan. De får visst stöd. Men vi ställer inte upp under partibeteckningen.

Trots att han själv tillhör partiets ateister är han ”oerhört” intresserad av religion, avslöjar han.
– Jag är uppvuxen i ett prästhem. Så intresset finns där även om inte övertygelsen gör det.
– Och jag är väldigt liberal när det gäller människors möjligheter att få ge uttryck för sin religion. Jag tycker till exempel att man ska ha kyrkor och moskéer i den omfattning de behövs.  Det är att visa respekt för människors tro och en del av religionsfriheten, precis som en annan del är att slippa utöva religion. Båda finns med i visionen av ett bra samhälle.

Därmed är vi inne på en av Lars Ohlys käpphästar, nämligen den om en undervisning fri från religiös påverkan.
– Jag är oerhört kritisk till religiöst grundade friskolor. För är det någonstans barnen ska kunna slippa den påverkan så är det i undervisningen,  den får de ju hemifrån. Det fick ju jag också, eller hur?
– Men min pappa är så pass klarsynt så han säger att man kan aldrig övertyga nån att tro, det är en personlig övertygelse som kommer inifrån en själv och om man inte har den så spelar det ingen roll vad någon annan säger. Och därför har han gett upp när det gäller mig.
– Så, fine, vi är överens. Han kan inte övertyga mig om att Gud finns och jag kan inte övertyga honom om att Gud inte finns. Så enkelt är det.

Annika Ahlefelt
08-462 28 04
annika.ahlefelt@kyrkanstidning.se