Olika. Förr handlade debatter om sakfrågor, politiska eller kyrkliga. I dag är det ofta själva verklighetsuppfattningen som skiljer kombattanter åt. I filterbubblornas tid tenderar vi att tala förbi varandra. Vi möts aldrig, för vi delar inte samma verklighet.
Ärkebiskop Antje Jackelén brukar lyfta fram vår tids fyra farliga p-ord: populism, protektionism, polarisering och post-sanning. Orden hänger samman och föder varandra. De gynnar inte sansade samtal, som så väl behövs inför stundande valrörelse. Går det att bedriva konstruktiva samtal och debatter i en tid när trätoämnena inte rör enskilda sakfrågor utan själva verklighetsbilden?
Luthersk teologi kan ha nyanserande bidrag in i detta. Ett särmärke är begreppet simul, eller samtidighet. Den mest kända samtidighet som Luther proklamerade var kanske den komplexa människosyn som han bar: människan som samtidigt (simul) rättfärdig och syndare.
Men det finns fler: lag och evangelium, nåd och gärningar, andligt och världsligt regemente. Detta både och är ärligt men också svårt att kommunicera. Simul är långt ifrån populismens antingen eller. Det är fjärran från den enda vägens politik. Det är mil ifrån förenklingarnas förskönande eller förskräckande omskrivningar. Men det ligger nära sanningen.
Kritiker kan kalla det otydligt eller flummigt. Särskilt i en tid där populismen frodas. Ju komplexare omvärld desto större längtan efter klara besked. Många bär en önskan efter enkla svar på svåra problem.
Går det att vara lyckosam politiker och ändå lyfta fram komplexitetens simul? Jag kommer att tänka på simul när jag läser om Emmanuel Macron. I samband med hans besök i Göteborg vid senhöstens EU-toppmöte skrev journalisten Rakel Lennartsson (SvD, 2017-11-25) om Macrons okonventionella balansgång mellan höger och vänster och om hur han ”insisterar på att ha två tankar i huvudet samtidigt, en même temps.”
Macron har sagt: ”Jag väljer frihet och jämlikhet. Jag väljer tillväxt och solidaritet. Jag väljer företagen och löntagarna. Jag väljer kärleken till vår historia och kärleken till förändring […] rötterna och vingarna.” Macron verkar välja simul. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har prisat Macron och lyft fram honom som ett positivt exempel i striden mot populismen (Dagen, 2018-01-25).
Därmed går passningen vidare till våra egna politiker och till oss som kyrka: Vem talar klartext om människans och tillvarons komplexitet? Vem vågar benämna möjligheterna och problemen? Vi som kyrka kan bidra genom att, i varje sammanhang, predika ett självkritiskt simul, stå upp för saklighet, peka på öppenhet och söka sanningen.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR