Den nya handboken kan bli ett tillägg i stället

Kyrkohandboken. Tidtabell och formalia prioriteras när musikexperten Karin Nelson nekas åtkomst till internt arbetsmaterial. Förtroendet för processen i kyrkohandboksarbetet har fått sig ytterligare en rejäl törn.

Arbetet med kyrkohandboken har redan från början ett förtroendeunderskott, där stark kritik har framförts framför allt från kyrkomusikaliskt håll. I detta läge låter man den musikaliska experten som rekryterats till revisionsgruppen gå, hellre än att låta henne titta på ett två sidor långt utlåtande från professor Folke Bohlin.

Det är kyrkans generalsekreterare som fattat beslutet. Biskop Per Eckerdal hänvisar till att kyrkokansliets arbetsrutiner måste bevaras och att det skulle bli ohållbart med ständiga undantag. Men praxis och teknikaliteter är inte den enda förklaringen till att kyrkohandboksprojektet utsätter sig för en ny våg av besvikelse.

Det vi ser är ännu en dragkamp mellan dem som förespråkar grundlig omprövning och dem som tror handboken blir bra med nuvarande underlag. Revisionsgruppens deadline är åtta-nio veckor bort. Då är en gruppmedlem som vill studera tidigare källor mest till besvär.

Vilka svagheter ser biskop Per Eckerdal i processen som varit? I Kyrkans Tidnings intervju säger han att kyrkokansliet i början av arbetet med kyrkohandboken inte var tillräckligt tydligt i kommunikationsfrågor. Är det då bra kommunikation att neka Karin Nelson tillgång till ett kortfattat arbetsmaterial?

Det interna budskap som hon själv uppfattat är misstro. Det externa budskap som gått fram, och som lett till nya upprörda diskussioner i sociala medier, är att tidtabell prioriteras högre än kompetens. Inget av detta är kommunikation som ingjuter förtroende.

Det går inte att vänta längre, menar Eckerdal, för kyrkan att enas om en handbok eftersom en rad församlingar håller att skaffa egna lösningar och ”då tappas viljan till att vara trogen Svenska kyrkans gudstjänstordning”.

Problemet är att revisionsgruppen nu har lämnat efter sig en överkörd musikexpert som efter att ha deltagit i höstens arbete dragit slutsatsen att den musikaliska kvaliteten inte håller. Frågan är på vilket sätt det gynnar församlingarnas vilja att vara trogen den nya handboken.

Styr om hela processen i riktning mot ett tillägg i stället för en helt ny handbok. Det är avgående experten Nelsons råd, och hon är långt ifrån ensam om att rekommendera detta som en pragmatisk lösning på problemet. Nu vill vi veta: vad är det för fel på det förslaget?