Nanoteknik, genterapi och neurovetenskap utvecklas i en rasande takt och öppnar oanade möjligheter att hjälpa människor till ett bättre liv. Den medicinska etiken talar om skapandet av en ny och förbättrad människa. Det kan exempelvis handla om Deep Brain Stimulation, DBS, en teknik som gör att hjärnan med hjälp av elektroder kan stimuleras ”på djupet”. Eller att genom biologin, mediciner och hormoner, förändra människan så att hennes moraliska beteende förbättras.

En forskare som driver den senare tesen är Julian Savulescu, professor i praktisk etik vid universitetet i Oxford. Han höll en föreläsning vid Institutet för framtidsstudier förra veckan och det var en svindlande resa in i den värld som redan är en realitet för neurovetenskapens landvinningar. På gott och ont.

Savulescu slår fast att de största problemen för samtiden och framtiden – klimatförändring, terrorism, fattigdom och global ojämlikhet–inte är ett resultat av yttre hot, utan av människans val och beteenden. Dessa måste förbättras och korrigeras för att mänskligheten ska kunna undvika en katastrof.

Förbättringarna och framstegen ska ske i den mänskliga hjärnan som är oförändrad och anpassad till förhållanden som rådde för 200 000-300 000 år sedan, en hjärna som har samma kapaciteter och möjligheter som våra jagande förfäder.

Visst kan människor samarbeta, men begränsat, menar Savulescu. För vi tar den lättaste vägen. Och vi är mest altruistiska och osjälviska gentemot vänner. I grunden är människan självisk och ändrar inte sina beteendemönster. Därför är mänskligheten inte psykologiskt rustad för att hantera klimatförändring, terrorism och fattigdom. Inte heller är hon rustad för globalt samarbete. Här talar havererade politiska lösningar och konferenser sitt tydliga språk. Savulescus lösning heter biovetenskap, mediciner och hormoner som kan stärka tillit och självkontroll och som i sin tur kan leda till en förbättrad och uppgraderad människa.

Men om hjärnan i stort sett är oförändrad, har människans sociala miljöer samtidigt radikalt förändrats sedan tiden på den afrikanska savannen. Och den största, massiva förändringen har skett under de senaste 100 åren genom den industriella revolutionen och teknologins snabba utveckling.

Nu är världen inne i en andra industriell revolution menar Yuval Noah Harari, professor i historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och i ropet genom sin bok Sapiens. Han menar att om den tidigare revolutionen till stor del handlade om teknologiska förbättringar, handlar den nuvarande om kroppar och själar.

Där står vi nu. Slaget står om människans fria val, hennes individuella rättigheter och friheter som lätt kan inskränkas och manipuleras. Frågan är också om människan verkligen kan skilja mellan vad som är gott och ont? En tredje fråga är hur stark individen tillåts vara kontra kollektivet.

Eller står kanske mänskligheten inför ett vägval som leder till en sorts bio-fascism, ett tillstånd som världen aldrig tidigare skådat?

Vad säger teologerna? Är de redan frånåkta?

Frågorna vill ha svar.