Det har varit en tung sommar för Svenska kyrkan, med Sveriges radios och Aftonbladets granskningar i maj av Svenska kyrkan i utlandet och församlingarnas resor, därefter stort medlemsras och bråket kring Facebook-gruppen Mitt kors.

Ärkebiskop Antje Jackelén berättar nu i Kyrkans Tidning och Svenska Dagbladet om sina dåliga erfarenheter av mikrobloggen Twitter och hur hon beslutat ändra strategi. Hädanefter ska hon använda Twitter som informationskanal i stället för kommunikationskanal. Med andra ord blir det mindre samtal, mer envägskommunikation.

Trist men logiskt. Som ärkebiskop är hon inte en person utan identisk med Svenska kyrkan. Detta är förstås inte sant, men så fungerar det kommunikationsmässigt. Till viss del inom organisationen av anställda och förtroendevalda och helt övervägande bland allmänheten av medlemmar och övriga.

Därmed är det svårt att föra personliga offentliga samtal, eftersom varje litet ord vägs och mäts och allt du säger kan användas emot dig. Det är faktiskt också omöjligt att helt lägga ner ärkebiskopens Twitterkonto under en månads semester. Hon har rätt att vara ledig. Men någon annan betrodd person behöver då ta över inloggningsuppgifterna och skicka ut nödvändiga tweets.

Visst kan man tycka det är självklart att ärkebiskopen (läs: Svenska kyrkan) tar avstånd från att präster mördas under pågående nattvardsgudstjänst. Men i det uppjagade debattillstånd som råder får man laga efter läge. En snabb reaktion på Twitter, om så bara 140 tecken långt, efter attacken mot fader Jacques Hamel i Rouen. Det hade varit guld värt.