Ideella en resurs – och unga en gåva

Efter en närmare titt på forskningen kring ”Religion som resurs” och det seminarium som hölls förra veckan på Uppsala universitet om boken vill jag på nytt väcka några frågor.

Vad är det som gör att unga hamnar i skymundan, även när de är i centrum för forskningen? Maria Klingenberg undersöker det som metodfråga - ”Som man frågar får man svar”. Vad vill vi veta egentligen? Och varför hamnar unga, eller barn, i andra hand?

De senaste dagarna har jag tillsammans med andra funderat över hur vi ökar delaktigheten för barn och unga i församlingar och i stift. Vi har talat om allt från barnkonsekvensanalys och ungdomsråd till hur vi får trygga handledande pedagoger som vågar släppa ifrån sig ansvar. Som vågar låta barn och unga växa i och med ansvar.
Svenska kyrkan blir bättre och bättre på idealitet.Vi har stift som Strängnäs, där var fjärde församling har deltagit i kurser om att leda ideella. Frågan är spännande! Det rör sig och växer där idealiteten får blomstra. Men ungdomsperspektivet är fortfarande svårt att nå. Det är något som ofta hamnar i andra hand.

Kanske blir det lätt så. När vi suttit och vänt och vridit på frågan om vad en ung ideell behöver som inte en vuxen behöver så är det svårt att på riktigt, och utan att det låter missunsamt, sätta fingret på det. Undervisningen, säger många spontant. Pedagogik och didaktik. Men det kanske inte är sant? Vi vill givetvis låta vuxna ideella få växa i stöd och undervisning likaväl som de unga vuxna.  Är det då ungkompetens? Att finnas där och nyfiket ta sig an hur det är att vara ung i dag? Kanske. Behoven av sociala nätverk tycks större i dag – trots att ens sociala nätverk också är större i dag. Skolan, fritids och fasta relationer kanske är det som märks tydligast – när det stormar hemma eller bland de våra så behöver vi någon att hålla i handen. Dia­konin får hög prioritet i den forskning som görs, utsattheten ökar, barnfattigdomen ökar.

Är det för komplicerat att ta in ungdomsperspektivet? Har vi för mycket på vårt bord? Kvinnliga präster (och säkert många av oss andra också) stressar sönder, går sönder. En dag så sitter en där och gråter för att strumporna gått sönder och över att det är jobbigt att strumporna gått sönder. Som om det inte räckte att barnfattigdomen ökade?
Vi kan använda oss av vår tro som en resurs. Vi kan se våra ideella som en resurs och våra ungdomar som en gåva till församlingen. I samma andetag så måste vi släppa över det ansvaret, som gör att de växer och vill växa – och orka vila i det.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.