Luckorna i julkalendern har öppnats och dopparedagen närmar sig med stormsteg. Ni har kanske följt TV:s julkalender? Ni vet kanske att jag älskar sagor? Det bjuds på fantasi, roliga karaktärer, spännande miljöer, faror, starka känslor och mystiska händelser som ska visa oss vägen till Tomtens rike.

Drömmen om julen kan se ut så här: Utanför ligger den kritvita snön tjock. En eld sprakar i den öppna spisen. Vi har julgran och adventstjärna; knäck och nötter; julbord och julmust; samt inte minst jultomten och julklapparna.

Barnen väntar med tindrande ögon. Det doftar gran, stearin och pepparkakor. När tomten dyker upp studsar barnens fötter ivrigt. Det minsta barnet gömmer sig bakom de andra eftersom masken är lite läskig. De vuxna ler när tomten klampar in med sina läderstövlar, som är märkligt lika pappas gamla stövlar från garaget, hivar ned den proppfulla säcken från axeln och bullrar:

”Finns här några snälla barn?”

”Jaaa!” ropar alla barnen, fastän de inte alltid är snälla. Och de undrar om de verkligen ska få sina önskningar uppfyllda.

Det krävs ganska mycket för att Tomtens rike ska uppenbara sig på julafton, i alla fall om det ska bli som de flesta förväntar sig.

Julklappar måste tänkas ut och inhandlas. Många passade på vid ”Black Friday” och ”Cyber Monday” och alla andra påträngande försäljningskampanjer som får oss att falla som nyfällda granar. Man måste göra julfint, fram med julbelysningar och pynt. Det ska lagas till julmat. Och för många gäller det att förhandla med exet om var barnen ska vara på jullovet. Det skrivs både önskelistor, och ”att göra-listor” för att inget ska missas. Trots vinterkylan kan det bli rätt svettigt!

Julstressen kommer när man inte lever upp till förväntningarna, inte har råd, känner att man sviker, eller tiden tryter. Hur ska allt hinnas med? Och allra värst är det för den som inte har någon att fira jul med, och för den som sörjer någon så mycket att julgransljusens sken bränner och sticker.

För tomtens rike är rätt kravfullt. ”Finns här några snälla barn?”

Men Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt samfund. I Galaterbrevet 3 kan vi, liksom Martin Luther, finna: ”Kristus kom för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron.” Dessa ord får vi hålla extra levande genom julen och in i Reformationsåret 2017.

Jesus frågar alltså inte ”Finns här några snälla barn?” utan uppmuntrar oss med orden ”Följ mig!” Vi görs alltså rättfärdiga utan att behöva betala för det. Men tron då! Är inte tron den avgift vi betalar? Att vi tror på Gud, undrar någon.

Tron är inte en medlemsavgift – den är en gåva.

Livet i övrigt ställer däremot många krav på oss. Vi behöver ta hand om varandra och om jorden. Vi behöver kämpa för det som är gott och rätt. Ibland måste vi kämpa för att överleva. Men Guds rike finns redan här mitt ibland oss – och tron är själva relationen till Kristus. Vi får komma med våra tvivel, våra goda och dåliga sidor, och ändå accepteras. Vårt gensvar kan bli vår lovsång, och att ge kärleken vidare så gott vi förmår

Tomtens rike är vackert på många sätt, men utan att kompletteras av Guds rike, blir det både ytligt och kravfullt.

Att lyfta fram den kristna barmhärtigheten och hoppet i en stressad och konfliktfylld tid, är kyrkans unika uppdrag. Det kan genomsyra både församlingens arbete och oss som enskilda kristna. Ett underbart uppdrag där alla behövs och alla är lika viktiga.