Konflikter höjer valtemperaturen

Kyrkovalet brukar ibland kallas det glömda valet. Främst på grund av det låga valdeltagandet. Men om de som röstar ska öka i antal och masa sig iväg till vallokalen, måste det finnas tydligare och större skillnader i åsikter mellan de partier och grupper som ställer upp för att väljas och sedan styra och leda församlingarna i Svenska kyrkan. Och inte att förglömma: vara arbetsgivare.

Nu är det för mycket av samma och kanske till intet förpliktigande formuleringar i programmen. Tiden har gått men många av valfrågorna har återfunnits under lång tid. Inget konstigt med det. Så ser det ut i valen till riksdag, kommun och landsting också. Men lite mer förnyelse hade varit önskvärt, särskilt efter att Svenska kyrkan och staten gått skilda vägar.
För vem vill inte att Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk folkkyrka? Det är ju till och med lagstadgat. Vem vill inte barns och ungdomars bästa? Eller att diakonin och det sociala perspektivet stärks?  
Det är så självklart att det blir tråkigt. Och inte lockar det fler väljare heller.

Inför årets kyrkoval säger Socialdemokraterna på följande nyhetsuppslag att man vill värna reformen om samkönade äktenskap. Posk, partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, vill att olika syn på äktenskapet ska respekteras och Frimodig kyrka menar att äktenskap är en förening mellan man och kvinna. En annan genusrelaterad fråga är ämbetsfrågan som återfinns hos Fisk, fria liberaler i Svenska kyrkan och Öka, Öppen kyrka för alla.

Dessa båda reformer är tagna av kyrkomötet sedan länge, ämbetsfrågan redan 1958 och frågan om äktenskap för samkönade par år 2009. Därför kan man fråga sig varför de kommer upp som angelägna frågor inför det kommande kyrkovalet. Är det verkligen frågorna för dagen? Litar inte partierna och grupperna till de fattade besluten? Hur resonerar man? Är det andra frågor som man vill undvika? Vilka i sådana fall? Det vore viktigt att lyfta fram för väljarna.

Eller andas dessa frågor av den konstruktiva konflikt som Marie Demker, professor i statsvetenskap, och docent Magnus Hagevi efterlyser för att höja valdeltagandet? I så fall borde de församlingar som har Socialdemokrater, Posk, Frimodig kyrka, Fisk och Öka som kandidater i kyrkovalet snarast bjuda in till debatt, ta frågorna offentligt, argumentera och visa var de teologiska skiljelinjerna går. Troligtvis kommer intresset vara stort, församlingshemmet fullsatt och i sin tur säkert locka en och annan till valurnorna i september.

Annars kan man fråga sig vilka visioner som finns för framtiden? Finns de överhuvudtaget? Välvilligt kan man kanske tolka frågan om friare församlingstillhörighet som en sådan. Just denna fråga prioriteras av tre grupper i kyrkovalet: Borgerligt alternativ, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Fisk. Hade också Centerpartiet anslutit sig, hade territorialprincipen snart varit ett minne blott. Men där är vi inte ännu.

En fråga om framtid är hur unga människor ska vilja engagera sig i kyrkans liv. Nu vet vi att sänkt rösträttsålder och att låta 16-åringar rösta inte gav någon större effekt efter det första valet 2001. Vilka slutsatser ska dras av detta? Kanske att unga människor har annat att tänka på än att välja kyrkliga styrelser. Att skola och utbildning tar sin tid. Men gå och rösta kan också unga människor göra. Tappar de unga intresset blir framtiden för Svenska kyrkan allt annat än ljus.