Kyrka som förmedlar hopp förblir relevant

Kyrkan kan inte vara utan sin gemensamma berättelse om varifrån vi kommer, var vi är och vart vi är på väg. Vi får gärna ha olika tolkningar och teologier, men evangeliet är vår existensgrund som kyrka och måste få genomsyra både människor och organisation.

Jag trycker begravningsgästernas händer. Fingrarna är fuktiga av tårar, och lite kallare än de brukar vara. Det är som om det alltid är kyligt vid begravningar.

I raden av sörjande dyker det upp några muslimska kvinnor i strikt traditionell klädsel – och som inte vill ta i hand av religiösa skäl. Till kyrkan kommer de i alla fall. Trots våra korstecken och böner till den Treenige. Sorgen delas över kulturgränserna.

”Vi lever i post-sanningens tidevarv, sägs det. Det är en epok utan en tydlig gemensam berättelse om varifrån vi kommer, var vi är och vart vi är på väg.” (Stikkan Ljunggren PT 22/2 2017)

Vad skulle post-sanningens ”alternativa nyhetsförmedlare” tänkas skriva om hur jag hanterade begravningen?

”Muslimska kvinnor kränkte svensk präst! Vägrade hälsa!” Kanske något för Avpixlat?

Eller: ”Svensk präst knäböjer för islamismen!”

Ja, hur är det med prästernas tro, när var och en har rätt till sin egen sanning om sakernas tillstånd? Det kanske är så att dagens präster tror lite som de känner för, skapar sin egen nyandliga mix?

Som präst ska man vara ledare och arbeta för församlingens andliga förnyelse. Det betyder inte att initiativet alltid behöver komma från prästen, Anden blåser vart den vill. Men prästen har ansvar för att hissa seglet i rätt ögonblick. Därför är frågan om prästens andlighet inte oväsentlig.

Undersökningen ”Så tror Svenska kyrkans präster” presenteras nu i Kyrkans Tidning. Den visar att vi i huvudsak står för kyrkans traditionella troslära. En mindre del av oss förhåller sig friare till denna.

Men alla som vi möter har inte en uttalad kristen tro. Man kan ibland tro på himlen, men utan Gud. Tro på spöken, horoskop och övernaturliga händelser, men ta avstånd från berättelser ”om Jesu makt att göra tecken och under”. Tron är oftast helt personlig och privat. Andra kan tillhöra ett ickekristet samfund, eller inget alls. Och så finns det naturligtvis personer som helt saknar en tro – fast kanske ändå inte helt? För man tror i allmänhet på att det finns gott och ont, och på universella mänskliga rättigheter.

Men på vilket sätt kommunicerar vi då evange­liet när så många har en annan tro?

Är vi kanske rädda att såra någon genom att vara för raka? Kan det finnas en rädsla för att framhålla exempelvis den kristna uppståndelsetron? Åhörarna kanske tror på reinkarnation i stället, och vem är jag att ifrågasätta deras verklighetsuppfattning? Undviker jag att vara tydlig, för att i alla fall kunna nå fram med ett allmänt hållet positivt budskap?

Faktum är att jag förväntas stå för kyrkans tro och förmedla det kristna hoppet. Sedan är det förkunnarens delikata uppgift att göra det på ett begripligt sätt. Att gestalta bibelns berättelser så att de kan tas emot även av den som har en helt annan världsbild.

Men jag klarar det inte själv. Anden finns även i post-sanningens tidevarv. Och när hoppet och evangeliet möter en människa som kanske föraktar sig själv – det är en nåd att få vara med! Då förstår vi att det finns en sanning som kan befria oss. (Joh. 8:32)

Så kommer vi till den där knepiga frågan om vad tro egentligen är: Kanske mätbara försanthållanden av vissa trossatser? Är det våra kristna traditioner, bibelläsning och bön? Att vara en god medmänniska? Kärlek? Eller är det vars och ens personliga relation till Gud? En gåva? Kanske allt detta i varierande grad?

För att citera Stikkan om vår tidsanda: ”Det är en epok utan en tydlig gemensam berättelse om varifrån vi kommer, var vi är och vart vi är på väg.”

Men kyrkan kan inte vara utan sin gemensamma berättelse om varifrån vi kommer, var vi är och vart vi är på väg. Vi får gärna ha olika tolkningar och teologier, men evangeliet är vår existensgrund som kyrka och måste få genomsyra både människor och organisation. Det gör det inte alltid. Fast ibland glimmar det till ordentligt. Någon lyfter bort sädesmåttet från min lampa och jag förstår att vi inte är ensamma.

Det är Anden som förmår överbrygga avståndet mellan evangeliets tid och post-sanningens tid.

Det får jag aldrig glömma bort. För tron är en gåva, och när kyrkan förmedlar hoppets budskap förblir hon relevant.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.