Barndop är alltid rörande, och prinsdop har ett högt medialt genomslag. Ärkebiskop Antje Jackelén utförde dophandlingen på ett finstämt och mycket bra sätt. ”Din identitet har knutits till Guds treenighet … Du är välkomnad i Guds stora familj. Du har fått en kristen identitet.”

Utanför stod soldater uppställda i paraduniformer, salut sköts från Skeppsholmen och de svenska fanorna med korset vajade. Det är högtid för hela nationen. För bara någon generation sedan var det en självklar koppling mellan svenskheten och Svenska kyrkan. I stort sett alla var döpta och konfirmerade. Nu går vi med historisk racerfart mot en situation där medlemskap i Svenska kyrkan och identiteten som kristen endast berör en minoritet av medborgarna. (Trots Svenska kyrkans fortsatta delaktighet i statsceremonier och kungahus.)

Identitet är viktigt samtidigt som det också blir en källa till konflikt. Att förtryckas för sitt kön, sin etnicitet, sin sexuella läggning, sin religion – eller att bara känna sig stoppad i ett fack för att man råkat tillhöra en viss kategori som pådyvlats vissa egenskaper, är förnedrande. Den andre tillskrivs kollektiva egenskaper som hon ofta själv inte känner igen.

När identitet blir politik får vi problem. När vi antar att den som tillhör en viss identitet inte kan förstå någon av en annan identitet – byggs murar. Vi har ett (av många) exempel i den senaste debatten kring SSU:s ”separatistiska” diskussionskväll dit enbart så kallade ”rasifierade” (ett nyord som denna gång avser icke vita muslimer) var välkomna.

”Att existera utanför ’vita medelålders heterosexuella och manliga’ rum är ibland viktigt för att kunna lyfta sådant som annars ständigt förlöjligas, ifrågasätts och nedprioriteras av olika grupper som upplever sig marginaliserade”, skriver Yasri Khan på SVT Opinion. Han avfärdar det faktum att så många, även SSU:s egen ledning, är mycket kritiska till möten som riskerar att utesluta vissa hudfärger.

Man kan verkligen förstå att människor som utsätts för diskriminering längtar efter rum där de kan leva ut sin identitet utan att riskera att möta bristande förståelse. Det är därför det finns kvinnogrupper och hbtq-möten. Det vanskliga är när det blir slutna rum, och när nya murar byggs, och när den egna gruppen placerar individer i en annan grupp i nysnickrade fack.

Det är sant att ingen människa helt kan förstå en annan människa eftersom vi alla har olika erfarenheter. Men vi kan ändå uppnå en hög grad av förståelse genom att lyssna till varandra och kommunicera. Vi kan genom medlidande och medmänsklighet älska vår nästa, oavsett hudfärg, religion etc. För det finns beröringspunkter hos alla människor var vi än kommer ifrån.

Varför skulle våra hjärtan annars brista när vi ser bilderna av lille Alan, tre år, som ligger drunknad i Turkiet? Varför skulle annars ortsbor i Sollefteå engagera sig för flyktingfamiljerna?

Det finns utan tvekan de som vill bygga murar baserade på hudfärg, kön, religion och kulturellt ursprung med mera. Argumentet är alltid att man måste skydda sig mot något slags hot som ”de andra” representerar, ofta i en ohelig allians med diverse konspirationsteorier.

Den yttersta konsekvensen av separatism är apartheid, krig och folkmord.

Hur är det då med den Svenska kyrkans identitet? Namnet avslöjar vår historia som nationalkyrka. Men jag träffar personer som faktiskt vill gå med i Svenska kyrkan och låta döpa sig, för att de har mött öppenhet och acceptans för olikheter. De har hittat något som skiljer sig från de sammanhang som de tidigare har levt inom.

Vi är ibland oroade över att våra trösklar är för höga. Ibland är vi oroade över att trösklarna skulle vara obefintliga. Ibland använder vi oss av alltför förenklade offentliga sakpolitiska utspel i våra försök att vara relevanta. Tyvärr alienerar det människor som har en annan politisk åsikt.

”Vi människor mår som bäst när vi upplever sammanhang och samhörighet. Och sammanhang och samhörighet är just vad dopet ger.” Ärkebiskop Antje. Barnet lyfts upp och församlingen ler. Så liten och ändå så älskad. Du är välkommen som den du är i Guds familj. Dopbefallningens vision är gränslös.