Min Gudstillit är för liten

SIGNERAT Förr i tiden drömde jag ofta om att ha fått vara med i Vita rosen-kretsen, med Sophie Scholl och de andra, som med flygblad i 1940-talets München försökte väcka opinion mot Hitler. Jag beundrade deras mod, deras känsla för det rätta, deras omvittnat osentimentala attityd inför dödsdomen, tilliten till Gud: om några minuter träffas vi igen i evigheten!

Tiden går, min beundran för dem kvarstår oförminskad. Det gör däremot inte tron att jag själv hade vågat vara en av dem. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om mitt vacklande mod och hur svårt jag kan ha att veta vad som är rätt. Hur beroende jag är av andras bekräftelse, hur jag ofta fruktar människor betydligt mer än jag fruktar Gud, hur liten min tillit till Honom egentligen är.

Somliga skulle sagt att vi inte lever i en särskilt heroisk kultur. Att vårt välstånd har gjort oss loja, att vi inte längre tror på absoluta värden. Att det vore melodramatiskt att börja prata om ”Sanning” eller ”Skönhet”.
Så här i fastetid är det dock svårt att inte börja fundera på vad den här pragmatismen gör med vår tro. Under förevändningen att vi tycker det är osunt med otyglad karismatik, tröttsamt med människor som försöker ”frälsa” andra, respektlöst och kolonialt att pådyvla andra folk kristen mission slår vi oss till ro och märker kanske inte hur vår förmenta vidsynthet egentligen är ett slags likgiltighet.

Ändå borde de moraliska imperativen vara lika giltiga nu som då, liksom Guds kärlek till sin skapelse. Misstanken gnager i mig att jag en dag kommer att ställas till svars. Inte, tror jag, för alla gånger jag kunde varit duktig men inte var det, men för alla de gånger då jag slöt till om mig för den Jesu kärlek som annars kunde kommit en annan människa till del, genom mig.

Jag hörde nyligen en kvinna berätta om sin väg från spiritism och healing till levande jesustro. Hon talade lugnt och utan åthävor om attraktionskraften hos new age. Enligt henne beror den bland annat på att den kristna församlingen i dag inte är särskilt intresserad av de andliga gåvorna. Åsikten att all andlighet är bra andlighet ger hon inte mycket för; hennes erfarenhet är att det är Jesus som gör hela skillnaden!
Så ofta försöker vi förbättra världen på egen hand. Antalet behjärtansvärda ändamål är legio. Men hur lätt är det inte att digna under kraven, att känna hur hjärtat blir allt mer uppdelat i små bitar utan centrum. När vi däremot framför allt längtar efter att komma in i Guds centrum så kommer Han att ge viljan, orken, modet - och därtill ett helt hjärta. Kanske var det hemligheten med Sophie Scholls och hennes brors korta liv.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.