Kommunikationsprofessorn Peter G Northouse trendspanar i den senaste utgåvan av den inflytelserika läroboken Leadership. Theory and Practice (Sage 2016). Han lyfter fram fyra inställningar hos ledare som blir allt ”hetare” bland rekryterare och organisationsteoretiker, nämligen autentiskt ledarskap, tjänande ledarskap, anpassningsbart ledarskap och andligt ledarskap. Uppgången för den kvartetten beror på ett växande missnöje med tveksamma lägenhetsaffärer, horribla bonusutbetalningar och lyxresor på medlemmarnas bekostnad.

Vi som ska ledas längtar efter något annat än den egoism och vänskapskorruption som braskande tidningsrubriker ibland avslöjar för oss.

Det vi önskar, enligt Northouse, är ledare som med integritet agerar utifrån en välförankrad livsåskådning och placerar in våra ansträngningar i ett större sammanhang än nästa resultatrapport. De ska påminna oss om att det finns en existentiell dimension av våra ansträngningar, ett högre syfte som ger mening och mål också åt oglamorösa vardagsrutiner. Ett kallelsemedvetande, en insikt om att vårt grunduppdrag är att ta hand om varandra och vår miljö, ska vara deras personliga drivkraft och styrfarten som de ger oss.

Vi vill inte ha ledare som är så mediatränade att det inte längre märks att de är människor.

Vi önskar ledare som kan gå i dialog med oss och påverkas av det vi säger. De ska vara så mogna som människor att de kan ta till sig ett gott argument, oavsett vem som framför det, och be om ursäkt när de har gjort något fel. De ska inte styra genom maktkoalitioner eller vara bakbundna av ett dunkelt system med tjänster och gentjänster.

I stället ska de leda i det fria, öppet och tillgängligt, och de ska ha modet att kliva ut ur rampljuset för att släppa fram andra när det gynnar den gemensamma saken. Som goda trädgårdsmästare ska de inte bara bry sig om sin egen blomstring utan skapa en fin jordmån i hela rabatten och därmed bidra till den samlade trädgårdsprakten.

När vi i kyrkans sammanhang arrangerar ledarskapsutbildningar sätter vi oss gärna på skolbänken för att undervisas av experter som är verksamma inom andra organisationer än vår. Det vi i dag främst kan lära oss av dem är att vi som befinner oss i kyrkans sammanhang måste våga lämna skolbänken och ta plats vid katedern eller powerpointprojektorn.

Det finns en växande efterfrågan på perspektiv och förhållningsätt som snarast kan beskrivas som ledarskapsteologi. I kyrkans sammanhang är inte tjänande, autentiskt, anpassningsbart och andligt ledarskap någon nyhet. Faktum är att Jesus personifierar alla fyra ledarskapsidealen.

Därför vet vi redan en hel del om kallelse, förlåtelse och mänsklig mognad. De insikterna ska vi generöst dela med oss av eftersom framtiden blir ljusare då. Vår villighet att lära av den dagsaktuella ledarskapsforskningen kan utrusta oss med det självförtroende som vi behöver.