Det är glädjande att samtal om tro och teologi kan föras på landets stora kultursidor, anser Jonas Eek.
När FN:s säkerhetsråd i helgen möttes i Sverige var det unikt. För första gången någonsin samlades säkerhetsrådet till ett arbetsmöte utanför USA:s gränser. Platsen man valt var Dag Hammarskjölds Backåkra på Österlen. Det är inte utan att man kan känna stolthet och ödmjukhet inför det faktum att en internationell ledare av Hammarskjölds snitt kom från lilla Sverige. Man kan också slås av hur kulturklimatet kan förändras över tid.
År 1963, två år efter Hammarskjölds död i flygkraschen i Ndola i Afrika, publicerades hans bok Vägmärken. Boken, som är en dagbok om Hammarskjölds relation och förhandlingar med Gud, slog ner som en bomb i det sekulariserade svenska samhället. Och den fick DN:s Olof Lagercrantz att yttra sin välkända – ja, ökända! – replik: ”Jag tror att det var lyckligt att Dag Hammarskjöld fick dö innan Kristusdrömmen kom att rycka honom ännu längre bort från verkligheten.” Det är på alla sätt ett infamt uttalande som fått Mats Svegfors att kalla Lagercrantz för ”det sekulariserade Sveriges överstepräst” (sverigesradio.se, 2005-07-02).
Nu är tiden en annan och kulturklimatet förändrat. FN:s säkerhetsråd besöker, som sagt, Backåkra och generalsekreteraren António Guterres lägger ner en krans på Hammarskjölds grav i Uppsala. Till och med på Dagens nyheter verkar andra vindar blåsa, åtminstone att döma av påskens debatt när Maria Schottenius initierade ett samtal om Svenska kyrkans syn på mirakler. Det är intressant att just DN, där Lagerkrantz verkade, tar initiativ som ger anledning till teologiska samtal om text och tolkning, bokstavstro och metaforik. Och det är glädjande och hoppfullt när sådant kan diskuteras på landets stora kultursidor.
The times they are a changin'
LÄGG TILL NY KOMMENTAR