”Nationalpatologi, den osäkres arroganta förhävelse gentemot det förflutna som är en del av honom själv”. Så beskrev poeten Gunnar Ekelöf orsaken till svenskarnas skam över sitt eget. Som ett symtom på ”nationalpatologi”, verkar Sverige just nu avsvärja sig landsbygden. Det senaste tecknet är att antalet lokalredaktioner på mindre orter snabbt minskar vilket resulterar i att vi hör allt mindre från landsorten i nyhetsflödet.  

Sverige är ett av de länder i Europa som urbaniseras allra snabbast och utanför tillväxtorterna breder glesbygden ut sig.  I ljuset av valresultatet rapporterar media om växande motsättningar mellan stad och land. Landsbygdens fortlevnad har i skymundan seglat upp som en vår tids stora politiska frågor. Ska hela Sverige leva och i så fall på vilket sätt? Frågan gäller i hög grad Svenska kyrkan som alltmer framstår som landets kanske mest decentraliserade organisation. Medan vår kyrka genomför många sammanläggningar av pastorat, blir andra organisationer ännu mer grovmaskiga.

Den svenska urbaniseringen sker naturligtvis inte i ett vakuum. Det är en del av en samhällsförändring där Sverige gått från självhushållning via tillverkningsindustri till tjänsteproduktion. I storstadspressens helgbilagor romantiseras småskaliga jordbruk och närproducerade livsmedel samtidigt som landsbygden demoniseras i andra medier som inskränkt och bakåtsträvande. Politiskt går mycket att styra: Till exempel är småorternas butiksdöd en följd av de generösa byggloven till stormarknaderna i storstädernas utkanter.  

Samtidigt kan man inte bortse från att en fjärdedel av Sveriges befolkning bor i glesbygd och att den svarar för stora delar av Sveriges råvarutillgångar. En motbild till all nedåtgående statistik är flyktingmottagningen i glesbygden. Ska utvecklingen vändas krävs åtgärder på flera fronter. Till exempel måste infrastruktursatsningar göras utanför storstadsområdena. Ska människor stanna kvar eller flytta tillbaka krävs inte bara att det blir enklare att skapa arbetstillfällen genom förenklade regelverk och fungerande kommunikationer.

Ett stort hinder är mentalt visar forskaren Lotta Svensson vid Centrum för flexibelt lärande i Söderhamn. Hon har forskat om hur ungdomar i glesbygd uppmuntras att flytta därifrån, eftersom det anses finare att lämna än att stanna kvar. Det är en självbild som måste förändras.

Svenska kyrkan är alltmer unik i Sverige genom sin synliga närvaro på många orter.  Kyrkan behöver allmänt diskutera hur man nysatsar nu när man på många håll har större pastorala enheter. Hur verkar stift och församlingar för hela människans välfärd där andra samhällsaktörer inte längre gör det? Det som Gunnar Ekelöf kallade ”nationalpatologi” är inte någon naturlag. Den går det att råda bot på.